Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KORTARE MEDDELANDEN.
37
Sjuke elementarlärares
löneförbättringsmedel.
Till konungen kar från större delen (omkring 75
procent) af den ordinarie svenska läroverkslärarekåren
inlämnats följande petition:
»Sedan Eders K. M:t i hufvudsaklig öfverensstämmelse med 1878
års läroverkskommittés förslag i nådig proposition, aflåten till 1882 års
riksdag, foreslagit vissa förhöjningar af lärarnes vid allm. läroverken
iöner, men samma riksdag endast — och det på extra stat — beviljat
hälften af de belopp, som Eders K. M:t föreslagit, till löneförbättring
för nämnde lärare att utgå i enlighet med »de i statsrådsprotokollet
angifna grunder», utfärdade Eders K. M:t nådiga cirkuläret af den 12
juni 1882, hvari Eders K. M:t efter angifvande af anslagets fördelning
fastställde, att de för rektorer, lektorer, adjunkter och kolleger bestämda
lönetillägg skulle utgå endast för verklig tjänstgöring. Gång efter
annan har sedermera Eders K. M:t i utfärdade cirkulär — senast
cirkuläret af den 19 maj 1899 — framhållit nämnda lönetilläggs egenskap
att endast vara tjänstgöringspenningar, som således ej får till lärare
utgå för tid, då han åtnjuter tjänstledighet. Genom flere nådiga beslut,
exempelvis den 25 maj 1883, den 30 augusti 1884 samt den 8 samma
månad 1885, har Eders K. M:t dessutom förklarat, att då lönetillägget
vore att anse såsom tjänstgöringspënningar, detsamma finge under
tjänstledighet utgå till vikarien, så att den ordinarie läraren endast
skulle erlägga, hvad ytterligare erfordrades för vikariens aflönande.
Härigenom har för den af annan anledning än sjukdom tjänstledige
läraren, för så vidt han icke sköter och uppbär betalning för annat
arbete i statens, kommunens eller enskildes tjänst (jämför nådiga
cirkuläret af den 19 maj 1899) lönetillägget ock blifvit en verklig
löneförbättring, då hans ersättningsskyldighet till vikarien blifvit minskad
med lönetilläggets belopp. Den för sjukdom tjänstledige läraren, hvilken
väl bäst behöfde en ökning i inkomster, är den ende, som ej får någon
fördel af den af riksdagen beviljade löneförbättringen. Ty han står
fortfarande i samma ställning som före nämnda riksdags beslut och
har att enligt nådiga cirkuläret den 12 juli 1872 till vikarien afstå en
fjärdedel af sin till tjänsten hörande lön och kommer sålunda i åtnjutande
blott af tre fjärdedelar af samma lön, i det han helt och hållet förlorar
löneförbättringsmedlen. Det kan väl knappast antagas, att då
riksdagen 1882 fann, att läroverkslärarne behöfde förbättrade lönevillkor,
och anvisade medel till en sådan förbättring, denna riksdag icke afsåg
«n förbättring för alla lärare, utan ville, att en del af desse skulle
lämnas kvar i sina förutvarande knappa omständigheter. Såsom nu
förhållandena gestaltat sig, hafva icke alla lärare erhållit de förbättrade
villkor, som riksdagen beviljat dem, och det är de, hvilka äro i största
behofvet af hjälp, som icke alis fått någon sådan.
Vi veta väl, att riksdagens helt kort affattade beslut, att
löneförbättringen skulle utgå i enlighet med »de i statsrådsprotokollet
angifna grunder», rent formelt sedt låter tolka sig på sätt, dåvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
