- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Trettiosjunde årgången. 1901 /
353

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OM SCHISMEN VID NYA ELEMENTARSKOLAN. 353

gor och svar fortgående muntliga undervisningen det
viktigaste medlet att utvidga och befästa lärjungens insikter.
Läroboken vare hufvudsakligen ett hjälpmedel att fästa i
minnet, hvad som redan blifvit uppfattadt; dess begagnande
bör af läraren ställas i nära sammanhang med hans
muntliga undervisning».

Läser man hela denna paragraf 116 och jämför man
därmed cirkuläret af den 5 december 1867, så finner
man, att lagens mening är att inskärpa preparationens
betydelse och vikten af lärarens muntliga undervisning.

Den muntliga undervisningen är utgångspunkten.
»Tyngdpunkten för skolans arbete», säger cirkuläret,
förflyttas »till den samverkan mellan lärare och lärjungar,
som äger rum under skoltimmarne». »Detta förhållande»,
heter det i samma cirkulär, »mellan lärarens muntliga
undervisning och den skriftliga, som innehålles i läroboken,
är i själfva verket det enda, som är skolan värdigt, och
det enda, hvarigenom hon kan fylla sin bestämmelse».

På grund af detta har jag kommit till den slutsats,
att det är lärarens plikt att anse sig »stå öfver
läroboken»., »Lärobokens begagnande ställes af läraren i nära
sammanhang med hans muntliga undervisning», icke tvärt
om, väl till märkandes. Läroboken är ett af de
hjälpmedel, som »begagnas» af läraren till att fästa i minnet,
hvad han muntligen meddelat. Kan läraren i ett eller
annat afseende anordna sin undervisning
>>ändamålsenligare» (jfr § 120) än läroboken, så bör han ej hindras
därifrån af hänsyn till den senare.1)

Hufvudsaken är nämligen underlättandet och
befordrandet af lärjungens arbete och själf verksamhet. Detta
är det enda, som är skolan värdigt, och det enda,
hvarigenom hon kan uppfylla sin bestämmelse.

Denna tolkning af nämnda § 116 underkänna mina
båda vedersakare enstämmigt, och de stämpla min
uppfattning såsom »naiv»(!). Nej, för dem är läroboken
hufvudsaken,2) och läraren måste så anordna sin undervisning,

*) Det är för detta som jag skulle vilja kämpa, »som om det
gällde undervisningens väl eller ve» (jfr Handl., sid. 42). Lektor
Calwagen meddelar dessa rektor Hernlunds ord i ett oriktigt sammanhang.

2) Märk, huruledes lagens uttryck »i nära sammanhang» be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:41:13 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1901/0359.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free