Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
368
O. DUFVENBERG.
i »Yttrande i läroverksfrågan, på uppdrag af statsrådet och
chefen för Kungl. Ecklesiastikdepartementet, afgifvet d. 20
juni 1899» (af N. Höjer, A. Lindhagen och S. Boije). Vi
ämna ej ingå i någon detaljerad granskning af det förslag
till en utsträckt valfrihet på det allm. läroverkets
öfversta-dium, som finnes framställdt i nämnda yttrande. Vi skola
endast hålla oss till själfva principen och de i sammanhang
med densamma angifna motiven för en förändring i
bestående förhållanden.
De skäl, som af kommitterade i utlåtandet anföras för
en visserligen icke obegränsad, men i det hela mycket
vidsträckt valfrihet för lärjungen, äro hufvudsakligen tvänne,
hvilka för öfrigt stå med hvarandra i ett visst sammanhang.
Med erinran om hvad Tegnér och framför allt Agardh yttrat
om mångläseriets skadliga inverkan på bildningen, vilja
kommitterade finna ett medel mot detta i valfriheten. Men
därvid glömmer man en mycket viktig sak. Att mångläseriet
och den ytlighet i kunskaper, som åtföljer detsamma, är ett
stort ondt i undervisningen, är oförnekligt; men innan man
tillgriper det lika bekväma och grundliga som riskabla medlet
mot detsamma, som ligger i valfriheten, så är det utan
tvifvel skäl att ägna en grundlig undersökning åt de
särskilda skoldisciplinen^ för att utröna, om ej tilläfventyrs en
eller annan sådan kan alldeles utmönstras från läroplanen.
Att en sådan utmönstring icke blott är möjlig, utan rent af
nödvändig, har jag sökt visa i flere tidigare arbeten.*) Denna
utmönstring gäller just de ämnen, som från början blefvo
upphofvet till mångläseriet och den däraf framtvingade
valfriheten, nämligen de främmande språken. Jag har sökt
visa, att för allmänbildningen ej mer än ett främmande,
d. v. s. ett främmande lefvande språk är till verkligt gagn,
vare sig man uppställer den ena eller* andra ledande
grundsatsen för språkundervisningen. För fackbildningen åter är
visserligen behofvet af kunskap i främmande språk afsevärdt
större, ehuru visserligen ej på långt när så stort, som man
skulle förmoda med anledning af de vid läroverken bedrifna
språkstudierna. Det verkliga behofvet i detta afseende har
*) Se särskildt »Främmande språk och allmänna läroverk» (P.
A. Norstedt & söner, Sthlm 1897) samt »Inskränkning i
språkundervisningen» (Verdandi 1900).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
