Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
J. NORDLANDER.
Dagen efter det H—e fått sin artikel införd i tidningen,
lästes också i densamma följande korta, men vältaliga svar.
Med anledning af en artikel af H—e i dagens nummer af
Svenska Dagbladet, som vittnar särdeles fördelaktigt om
författarens diktande fantasi, beder jag eder meddela följande
Intyg.
Att undertecknad, som gick profår 1881—82 vid Södermalms
läroverk i Stockholm och sedan varit anställd som lektor i svenska
vid Beskows skola, vid Visby h. allm. läroverk och vid h.
latinläroverket å Norrmalm, och som vid alla dessa läroverk hört äldre
och yngre lärare behandla Fritiofs saga, Fänrik Ståls sägner eller
Svenska bilder, aldrig någonsin själf hört eller af andra lärare
förnummit, att nämnda skaldestycken användts till »resolvering», fast
på grund af oriktig läsning eller annat särskildt skäl en fråga ur
satsläran eller grammatikan någon gång kan hafva förekommit, det
varder härmed på heder och samvete intygadt.
Stockholm den 21 januari 1903.
Nils Höjer,
lektor.
Detta intyg skulle kunna underskrifvas af hundratals
forne och n. v. lärare vid de läroverk, som lyda under
Direktionen för Stockholms stads undervisningsverk. Den,
som skrifver detta, gör det med det bästa samvete i världen.
Under profår vid Norra latinläroverket i början af 1880-talet
hörde han aldrig så bedrifven satslösning; under
tjänstgöring därefter dels vid samma läroverk, dels vid
Södermalms högre allm. läroverk förnämligast i de klasser, där
detta himmelsskriande missförhållande skulle mest förekomma,
och trots särskildt intresse just för undervisningen i svenska
har han heller aldrig själf hört eller genom hörsägner erfarit,
att lärare gått till väga så, som nu skildrats. Men väl var
det på den tid, då lärareprofven ännu funnos kvar såsom
obligatoriska och ofta gåfvo anledning till pedagogiska frågors
dryftande privatim, för alla och enhvar, som ämnade sig
upp i ett prof i modersmålet, fullt klart, att ville man därvid
göra något rikligt galet, så skulle man försöka sig på att taga
ut satsdelarne vid behandlingen af ett poetiskt stycke.
Författaren häraf vädjar ock till de generationer af lärarekan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
