Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KULTURHISTORISKA LÄROBÖCKER.
333
Nu äro vi af gammalt vana att för vissa perioder
betrakta den andliga odlingen som en viktig faktor i den
po-liska utvecklingen. Så har ju reformationen alltid betraktats
som en politisk händelse, som står i allra närmaste
förbindelse med renässansen och humanismen, och med Ludvig
XIV:s tidehvarf förbinder sig ovillkorligen alltifrån Voltaires
dagar tanken på Frankrikes litterära storhet vid denna tid
såsom en bidragande orsak äfven till dess politiska öfvertag.
Då förf. här öfverflyttat en del namn från.
odlingsöfversik-ten till den historiska berättelsen och något utvidgat
framställningen, har han utan tvifvel mötts af gammal praxis
vid de flesta läroverk. Detsamma kan sägas om skildringen
af upplysningen och dess målsmän, hvilken gärna kunnat
göras ännu fylligare och utvidgas bakåt, så att den satts i
förbindelse icke blott med Locke utan äfven med Pascal
och Bayle eller den reformerta oppositionen bland
fransmännen. Om många af förf:s öfriga öfverflyttningar är icke
heller annat än godt att säga. Milton hör samman med
den puritanska revolutionen och Locke med den stora
»ärorika», liksom Tocqueville med rätta införts bland
epokgörande banbrytare under Ludvig Filips regering. Men ofta
måste man i dylika fall beklaga, att man icke fått mera
än ett namn och, hvad värre är, därjämte en massa andra
namn, som kunnat och bort vara alldeles borta eller
meddelas i ett annat sammanhang. Skall t. ex. madame Stael
med i Frankrikes historia, så hör hon väl närmast hemma
under Napoleon. Detsamma gäller om Chateaubriand, hvars
»Génie du christianisme» utkom samma år, som Napoleon
slöt sitt konkordat. Men han kunde visserligen också på
goda grunder hafva presenterats under den heliga alliansen
och reaktionen. Endast därför, att nämnda författare stå i en
viss litteraturhistorisk förbindelse med nyromantiken under
Ludvig Filip, och att Chateaubriand ännu lefde under denna
tid, kunna de föras samman med Lamartine, Hugo, Mérimée,
Musset, Dudevant, Alex. Dumas, Scribe, Sue och Balzac.
Vid de flesta af dessa namn liksom vid många andra dylika
namnlistor (t. ex. sid. 142, 203, 219, 241 o. f., 253)
erinras man ovillkorligen om det Ehrensvärdska: »Kolonner!
hvad gören I?»
Litteraturhistorien är visserligen en gren af den ali-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
