Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
anmälningar. och recensioner.
328
(= te). leke sällan bestås dubbelt upp, så att man säger
te å. Att upplaga det vanligare infinitivmärket te, därtill
ha skalderna icke sett något nödtvång, te och att fylla
precis lika mycket plats i versskemat. Däremot var till att
lockande i de fall, då det högsvenska infinitivmärket gaf en
stafvelse för litet. Hvilka bygder som ha te å, kan jag här på
stället ej utforska. Jag tror mig veta, att det förekommer icke
blott i min hembygd Västergötland utan ock i det språkligt
besläktade Värmland. Nu finner jag bland citaten 6 från
västgöten Braun, alla skämtsamma och således berättigadt
hvardagliga i språkdräkten. Jag finner ock ett par från
Tegnér. Korteligen: rätt vänd är saken intressant såsom
bidrag till frågan om skaldens förhållande till sin hembygds
idiom. Berg har icke lyckats afvinna den någon fruktbar
synpunkt.
Till de otillfredsställande partierna hör nog äfven, hvad
som sagts om relativsats och dess tillbehör, t. ex.
determina-tiva pronomen o. d. Hvar Berg fnnnit den befängda, enligt
uppgift allmänna åsikten, att substantivet, bestämdt af
relativsats, alltid måste ha determinativpronomen men ej
slutartikel, vet jag ej. På det citerade stället hos
Cederschiöld-Olander, står den icke. Att Berg icke lyckats lösa den
besvärliga frågan om best. art. före relativsats förvånar knappast,
och att han förbisett det intressanta ställe hos Boivie, där
denne för sin tid förträffligt utreder saken, vill jag för min
del ej klandra, ehuru jag redan här kan säga, att i hans
urval vid grammatiskt citerande och studerande icke kan
upptäckas någon »skönjbar princip». Jfr därom nedan.
Frågan om relativsats återkommer — naturligtvis utan
hänvisning — s. 225 och 318 följ. I det senare
sammanhanget förekommer ett verkligen intressant ställe. Det börjar
visserligen oriktigt med det påståendet, att relativsats utan
inledningsord (alltid) har samma ordföljd som relativsats
med sådan. Berg tyckes alltså ej ha känt Klockhoffs
förträffliga utredning af saken i dennes afhandling
»Relativsatsen i den äldre fornsvenskan». Men några rader längre
ned kommer Berg och ger en alldeles motsatt — och riktig
— teori. Vissa hithörande relativsatser ha alldeles
specifika ordföljdsregler för att skiljas ut från sina hufvudsatser.
Klockhoff har anf. st. s. 68 påvisat nödvändigheten af sådan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
