- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Fyrtionde årgången. 1904 /
378

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

378

G. MELLEN.

betydelseläran. Det är de delar af språkvetenskapen, som
ntan tvifvel omedelbart och med mycken fördel kunna göras
fruktbärande för språkundervisningen i skolan och därför ock
böra göras fruktbärande i den mån, som de underlätta
densamma. Jag menar naturligtvis icke, att man skall
läsa några regler eller gifva sig in på vidlyftiga, mer eller
mindre sväfvande, etymologiska funderingar; men man skall
från första stunden leda lärjungen till att med hvarandra
sammanställa sins emellan besläktade ord, och att, när ett
nytt ord möter, icke ögonblickligenMyka ned i ordlistan eller
något ännu sämre hjälpmedel för att se, om icke den
betydelse, som passar på det ifrågavarande stället, där står
angifven, utan i stället söka anknyta det till förut bekanta
och så på egen hand leta ut ordets betydelse. Så kan man
ju i otaliga fall utan svårighet finna sammansatta och
härledda ords betydelse genom en enkel hänvisning till
stam-ordet och fatta den öfverförda betydelsen genom att gå
tillbaka till grundbetydelsen. Och att en på detta sätt
förvärfvad kunskap är af oändligt större och varaktigare värde
än den, som vinnes genom ett flyktigt ögnande i en
ordlista eller en lathund af ett eller annat slag, det är ju
uppenbart. Ja, de små problem, som på detta sätt uppställas
till lösning, tilltala den mognare ungdomen och torde vara
ett ingalunda föraktligt medel att väcka dess intresse.

Men för att ett dylikt tillvägagångssätt skall vara
möjligt, fordras ock, att man, när en glosa för första gången
inläres, icke nöjer sig med mindre än att man får fram
dess grundbetydelse. Taga vi nu t. ex. ett så vanligt ord
som verbet prohibere och slå upp det i Törnebladhs
elementar-bok, så står det där öfversatt endast med »hindra, förhindra»,
och det är ju ock merendels den enda betydelse på det
ordet, som man kan få höra ur en skolgosses mun. Men hur
oändligt mycket lättare blir det icke både att förstå ordets
härledning och framför allt att fatta dess konstruktion, om
man i första rummet ställer grundbetydelsen »afhålla», en
betydelse, som ju i otaliga fall är den enda riktiga och
möjliga. Ett annat exempel. Jag läste häromdagen i en
flickskola ett ställe i Livius, där senaten kallas »faciles senes».
Detta betydde naturligtvis »lätta gubbar», och att få någon
mening i detta kräfde ett mycket drygt arbete, emedan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:42:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1904/0384.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free