Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FPvANSKA SMAKRIKTNINGEN.
11
Att till fransk-klassiska hänföra Thorild och Lidner har
aldrig fallit någon in. Äfven de tillhörde dock den s. k.
»fransk-klassiska» tiden och Lidner har skrifvit en tragedi
i fransk-klassisk stil.
På det dramatiska området har den franska
klassicite-ten spelat en viss roll och dess stil har visserligen ej
behärskat, men dock i stor omfattning gjort sig gällande i
1700-talets dramatiska litteratur. Vår dramatiska litteratur från
samma århundrade kan visserligen i och för sig icke
tillerkännas synnerligen stort värde, men i litteraturhistoriskt afseende
är den af icke ringa intresse. Äfven i den samma
afspeg-las nämligen den brytning, som samtidigt försiggick i
Frankrikes och öfverhufvud i de stora kulturländernas litteratur.
Inom sorgespelet kan man lios oss liksom hos
fransmännen iakttaga en fransk-klassisk strömning, hos O. Celsius,
Dalin, Brander-Skjöldebrand, J. G. Hallman under
Frihetstiden, hos Leopold, Adlerbeth, Ristell, Paijkull under
Gustavianska tiden, äfven i Lidners Erik XIV, men alltmer
närmast slutande sig till Voltaires tragedi och med en
viss förkärlek för nordiskt nationella ämnen. Sådana
ämnen äro behandlade af dem alla utan undantag. Jämte
denna öfvervägande klassiska riktning förmärkes ett engelskt
inflytande, särskildt under Frihetstiden, men märkbart
äfven senare (hos t. ex. Kexél och Gustaf III). Så hos E.
Wrangel och Hesselius. Shaksperes tragedier, af hvilka
redan Voltaire tillegnat sig något och som redan under
1700-talet framfördes på franska scenen, voro icke heller
alldeles utan mera direkt inflytande äfven på 1700-talets
svenska dramatik, såsom synes af Gustaf III:s populära
opera Gustaf Vasa. Af öfversättningslitteraturen synes
ock att man redan under Frihetstiden mera drages till
Voltaire än till Corneille och Racine. Äfven Marivaux ooh
Saint-Foix äro i den representerade. Af Racines tragedier
öfversattes, så vidt man vet, två à tre, bland dem en
(Andromache) efter en engelsk öfversättning och efter engelskt
mönster på orimmad vers. Och redan under
Frihetstiden ha vi en öfversättning af Lillos tragédie bourgeoise,
Georg Barnwell (1760-talet), som ju representerar en
strömning mot den franska klassicismen. En sådan strömning
märkes hos oss tydligt nog äfven i Frihetstidens komedi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
