Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄLNINGAR OCH -RECENSIONER.
35 $
sida: »Man skydde ännu att göra bruk af den hedniska konsten»;
ja, tackar för det — något bättre uttrycker förf. saken sid. 25, där
han talar om »den världsliga konsten». Sid. 17: »–-en så
sträng kyrkotukt, att ingen som affallit eller bannlysts, finge
återupptagas i församlingen utan skulle hänvisas till de strängaste
botöfningar–-». Sid. 42 tar förf. ordet »kyrkan» i en
ganska underlig betydelse, då han låter »munkväsendet» och »kyrkan»
vara motsatser.
Af större vikt — och för öfrigt äfven talrikare — äro emellertid
de sakliga besynnerligheterna. Tid och utrymme medgifva blott
en liten axplockning. Sid. 7 anföres Matt. 5: 23—24 som stöd för
den uppgiften, att »de första kristna i Jerusalem snart upphörde
med att deltaga i offerkulten». Sid. 11 säges Diokletianus på sin
dödsbädd år 311 ha utfärdat ett toleransedikt. På samma sida
öfversattes ordet »laikos» med »folk». Sid. 14 f. anföras
»martyrförföljelserna» som enda orsak till snart sagdt allt godt hos
martyrtidens kristna. Sid. 16 sägas »gnosticismens målsmän» aldrig ha
bildat någon sekt. Sid. 22 sägas fördelarna af statskyrkoväsendets
grundläggande ha varit »hufvudsakligen af yttre art», hvilket icke
hindrar förf. att sid. 26 tala om kristendomens förmåga att vid sin
öfvergång till statsreligion »inverka på såväl samhällets som den
enskildes moral» och äfven uppräkna flera exempel härpå. Sid. 28
sägas deltagarna i de ekumeniska synoderna ha varit biskopar, men
några rader längre ner talas om den stora roll Athanasius spelade
på synoden i Nicea; och nog vet väl förf., att Athanasius vid denna
tid icke var biskop. Sid. 33 talas först om Ostfranken som en del
af Tyskland, sedan om Tyskland jämte Ostfranken. Sid. 36
heter det som allmänt omdöme om Medeltiden, att »den allmänna
sedligheten stod snarare lägre än under hednatiden», och sid. 40
lika summariskt, att »kyrkans ledande män–voro allt annat
än kristligt sinnade», hvilket icke hindrar förf. att sid. 42 såsom
någonting för Medeltiden karakteristiskt framhålla de »utmärkta
karaktärer», som denna tid har att uppvisa såsom resultat af
kyrkans fostrande verksamhet. Sid. 40 hänföres gotikens uppkomst
till tiden före 1073. Sid. 47 likställas tiggarmunkar och
predikar-bröder. Sid. 51 afslutas redogörelsen för valdensernas medeltida
verksamhet med en uppgift om deras nuvarande antal; så
oförmedladt som de båda sakerna stå bredvid hvarandra, är det knappast
möjligt annat, än att läsaren får den föreställningen, att valdenserna
fortfarande »draga omkring såsom ett slags kolportörer», »förkläd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
