Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KRAFT LIN JEBEGRËPPET I ELÈKTRICITETSLARAN. 67
triska strömmarnes uppkomst är således icke att söka i de
magnetiska kraftlinjerna, utan i den magnetiska
fördelningen genom den av ledaren omslutna ytan. Då vi
emellertid mätt denna förskjutning med samma tal som den
magnetiska kraften oändligt nära intill ändan av ämnet samt
fördelningen går i samma riktning som kraften, ändras
icke något av vad vi sagt. I en sluten järnring däremot
blir fördelningen mycket stark, ehuru icke den magnetiska
kraften (=den magnetiserande kraften) behöver vara stor.
Göres ett snitt genom järnet, uppträda på båda sidor därom
starka poler; i snittet blir därför ett starkt magnetiskt fält,
starkare, ju tunnare snittet är.1)
Att den inducerade elektromotoriska kraften ökas,
om man i stället för en enda trådslinga använder flera varv,
kan visas i de flesta av förut nämnda försöken. Om man
har en rulle med m stycken trådvarv, genom vars inre en
ökning eller minskning av n st. kraftlinjer2) per sekund
äger rum, blir således den elektromotoriska kraften i voit
m . n . io’8
Mycket naturligt kommer man här till
självinduktionen och dess betydelse; man kan framhålla, att genom
själv-induktionsföreteelser det ser ut, som om elektriciteten i
en ström hade en viss levande kraft3), som vid strömmens
brytning ånyo förvandlades till elektricitet, men att denna
energi har sitt säte icke i ledaren, utan i det ledaren
omgivande fältet, i den där åstadkomna magnetiska fördelningen.
Självinduktionen har betydelse endast vid strömmens
slutning eller brytning och i allmänhet vid ändring av
strömstyrkan (märk särskilt växelströmmar). Ske ändringarne
hastigt, kan fenomenet bli av stor betydelse — Att införa
*) Den kända formeln F = N där F är den magnetomo-
toriska kraften, N antalet kraftlinjer (riktigare: induktionslinjer), 1 det
magnetiska kretsloppets längd ocli S dess genomskärningsarea, torde
utan svårighet kunna anföras och ställas som en paralell till ohmska
lagen men med betonande av olikheterna. Se läroböcker, t. ex.
Christiansen sid. 420).
2) Här borde stå induktionslinjer. Efter ovan gjorda reservation
torde det emellertid ej föranleda missuppfattning, medan induktions-
linjer skulle bli något alldeles nytt.
Jämf. Ferraris, sid. 247.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
