Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER.
129
intressant redogörelse för den sociala krisen och riksdagen 1650.
Framställningen af drottningens förhållande till Karl Gustaf är
med rätta framskjuten till kapitlet om tronafsägelsen, med
hvilken det på det närmaste hänger samman.
Obetydligheten af de anmärkningar jag kunde hafva att
framställa, skulle i sin mån vittna om arbetets förtjänster.
Karaktärsteckningarna både af personer och tidslynnen äro gjorda mecl
mycken träffsäkerhet men så stor försiktighet, att man stundom
skulle önska litet starkare skuggor. Så t. ex. tyckes mig, att M
G. De la Gardie gärna kunde ha fått sin meritlista (sid. 428) ökad
därmed, att just han genom sitt afundsamma skvaller sannolikt
ingifvit Kristina »den motvilja mot äktenskap», som (sid. 456)
säges i hög grad ha behärskat drottningen. Ty det är ju mycket
säkert, att denna motvilja ingalunda berodde på någon
abnormitet hos Kristina. Såväl därför som på grund af samtida uppgifter
af personer, som stått henne och Karl Gustaf nära (Whitelockes
dagbok. Svenska uppl. sid. 725) har man skäl att antaga, att hon
i likhet med otaliga andra kvinnor af det ädlaste sinnelag kommit
att lefva ensam, enär hon trott sig besviken af den man, som hon
gifvit sin tro.
Karl Gustafs historia har vuxit från 40 sicl. i den gamla
upplagan till 110 i den nya. Krigen och den yttre politiken ha en ännu
mera dominerande roll än förut i förhållande till den inre historier.
Framställningen gör intryck att vara fotad på en solid grund, men
författarens stil lider af vissa ovanor, som verka obehagligt. Dit
räknar jag hans sätt att i onödan polemisera med äldre historiska
författare, som behandlat samma period, dit ock de icke sällsynta
antydningarna och blinkningarna till läsaren, i hvilka förf. hänvisar
till ett yttrande, en händelse eller en litteratur, som författaren och
läsaren gemensamt känna till.
Exempel på hänvisningar, som äro ganska olämpliga i ett
dylikt populärt arbete och enligt min uppfattning i hvilket arbete
som helst, är åberopandet sid. 491 af Karl Gustafs brefväxling med
Amalia af Hessen, »af hvilken man, obekant med tidsmaneret,
dragit så elaka och förnärmande slutsatser.» Eller talet om Johan
Kasimirs protest mot Karl Gustafs kungadöme, »som Kristinas
stolta svar gjort så ryktbar.» För den, som glömt bort Kristinas
stolta svar, är ett dylikt skrifsätt synnerligen retsamt, och för den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
