Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
180
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER. 2 17
särdeles väl den yttre politikens eller underhandlingarnas historia
med krigets och belyser deras inbördes växelverkan. Äfven den
ekonomiska omhvälfningen torde kunna sägas vara ganska klart
ehuru ej fullt så väl och något ojämnt berättad. Bedömandet af
händelser och personer synes i allmänhet gjord med god
urskill-ning och varsamhet.
Det händer emellertid, att författarens omdömen blifva något
tillspetsade och därför èj fullt sanna eller riktiga, t. ex sid. 126:
att 1680 års riksdagsbeslut om konungens rätt att afgöra, i Ii vilka
frågor han skulle rådpläga med sitt råd, stod i full
öfverensstämmelse med landslagen), ty man kan ju med lika rätt säga, att
rådets anspråk att själft afgöra, i hvilka frågor det skulle göra
konungen föreställningar, uttryckligen garanterats i landslagen; — sid.
141, att Karl XI genom reduktionen blifvit herre öfver snart sagdt
ali egendom i landet eller, såsom det ännu skarpare heter sid. 143,
»oinskränkt herre öfver sina undersåtars egendom > ; — sid. 264, att
de lifegna i Polen behandlades nästan som djur (jmf. Hjärne, sid.
127); — sid. 342 på tal om de många missväxtåren under Karl
XII:s tid, att »hö och halm betraktades som läckerheter för de
rika», hvilket, äfven om uttrycket skulle bero på något citat, ju
innebär en rent absurd öfverdrift, i synnerhet som landshöfdingarna
i rikets fattigaste bygder angåfvo som bevis för den ytterliga nöden,
att folket stampade halm i brödet; — sid. 367, att ryktena om Karl
XII:s lönnmord af den vetenskapliga kritiken visats vara orimliga.
Af oriktiga uppgifter torde böra anmärkas: sid. 202 uppgifves,
att kyrkolagen af 1686 »af konungen stadfästes och utfärdades —
efter rådets men utan ständernas hörande». Det må väl vara, att
ständernas samtycke var rent formellt, men kyrkolagen var dock
upptagen i konungens proposition, och i första §:en af
riksdagsbeslutet säga sig ständerna »densamme för en lag antaga oss och
våra efterkommande till hörsam efterföljd Lagen blef icke heller
tryckt förrän följande år och då allmogen till efterrättelse kungjord
dels från predikstolarna — dels på tingen. Man kan jämföra
proceduren vid sjölagens utfärdande före enväldets tid: den trycktes
1666 och förelades ständerna till antagande 1668. Det framgår ock
af K. Maj.ts resolution på allmogens besvär 11 nov. 1686, att
kyrkolagen räknades till det, som »på denna riksdag var förafskedadt».
Sid. 257 angifves, att vid öfvergången af Düna »en intensiv
rök, som åstadkoms genom en hop antända halmpackor dolde
öfverfarten». Om denna krigslist säger Lagerbring, att han ej sett
något därom i någon svensk berättelse om slaget, men väl hört af
generalmajor Oxenstjerna, som var med om hela förrättningen, att
»en sådan uppfinning brukades intet», utan berodde uppgiften hos
Voltaire och andra på missförstånd. Detta bestyrkes af ett annat
ögonvittne, John Liethen, hvars kopparstick öfver flodöfvergången
icke visar någon annan rök än från strandbatteriernas och de
svenska pråmarnas kanoner. I trots af Lagerbring« upplysning kommer
uppgiften igen hos Lundblad och Fryxell, försvinner åter hos Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
