Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
FOLKSKOLAN SOM BOTTENSKOLA.
ined någon framgång försökte välja bort från dem de goda
huvudena. Det är gott, att man rivit ned hindrande
skrankor på vägen, även till de högsta ämbetena; och det
är gott att man mer och mer inser att intet ärligt arbete är
nedsättande. Men brådstörtade åtgärder eller alltför
kraftiga åtgärder för att flytta individer in i högre eller
lägre samhällslager äro farliga för individen och för folket.
Traditionerna från föräldrahemmet och barnets utveckling
inom föräldrahemmet äro av stor betydelse för barnets
framtid. De skjuta på i den ena eller andra riktningen. Det
lönar sig inte att tala om orättvisa i något som är naturligt.
För övrigt, hur skulle urvalet göras? Vi föräldrar äro
för svaga för att sätta ned våra barn, säger man. Eller som
tal. ville uttrycka det: vi föräldrar känna oss förpliktade att
mana på våra barn, att söka föra dem vidare på den väg,
som tycks oss vara deras naturliga väg. Vi anse detta vara
uppfostran. Men skolan? Nej, vi skolmän bedöma det
uppnådda utvecklingsresultatet, den vunna
kunskapsgraden. Men vi hava ingen skyldighet och ingen rättighet
och ingen möjlighet att bestämma, vilken väg ett barn
bör gå. Som skolman sade han: det vore förmätet att göra
anspråk på en sådan rätt och en sådan förmåga; och som
far sade han: det vore tyranni, om skolan ville på annat sätt
än genom domen »icke godkänd» hålla tillbaka hans barn.
Adjunkten Vineli erinrade sig med glädje den tid, då
han själf gått i folkskolan, och ansåg, att han däraf haft
största nytta för sin karaktärsutveckling. Han hade därav,
liksom af annan samvaro med den kroppsarbetande klassen
och dess barn lärt sig att ej bedöma människor efter deras
sociala rang.
Lektor Ottelin menade, att ståndscirkulationen ej vore
så stor, som den borde vara. Många stora begåvningar
kunde ej komma fram, och många föddes rent af till eländigt
avlönade yrken. Uttrycken ståndscirkulation uppåt och
nedåt visade riktigheten av hans sats, att det behövdes en
»Umwertung mancher Werte». Finge kroppsarbetarne
tillräckligt g bra utkomst och aktades de lika högt som
tankearbetarne, så blefve det lättare att få till stånd en
verklig ståndscirkulation, som skulle placera var och en
på den plats, där han hade bäst användning för sina anlag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
