Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17.0 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER.
Manier» vid undervisningen. Franz Noë påpekar, att striden står
mellan »Nurbiologen» och »Auchbiologen». Åtminstone i
Österrike faller det icke någon lärare in att förbigå de ekologiska
förhållandena; sedan nära en mansålder har där i »die Instruktionen»
stått föreskrifver att läraren vid skildringen af ett organ skall
framhålla sammanhanget mellan organets byggnad och
organismens lefnadssätt. Den ekologiska riktningen är för de österrikiska
lärarna icke någon nyhet; det nya i de med den hänsynslösaste
reklam utbasunade läroböckerna af den Schmeilska skolan består i
öfverdrifterna. Han anför slående exempel på de »djupsinniga»
och löjliga försök att förklara allt, dem man finner i dessa böcker.
Elefanten t. ex. är på vissa anförda grunder det enda djur, som
passar för lifvet i urskogen; apor och andra, som reda sig fullt ut lika
bra där, går man då med tystnad förbi. Han uttalar den önskan,
att skolorna måtte förskonas från »den urvattnade
ändamålsenlighetsläran» . Med honom instämmer F. Frank och framhåller
dessutom bland annat det stora värdet af systemet, särskildt för »den
logiska skolningen».
Till försvar för den mera rent ekologiska metoden uppträdde
professor E. Witlaczil. Han anser, att det icke är så farligt med
öfverdrifterna. Men ett af de exempel, han anför på samband
mellan organisationen och lefnadssättet, röjer i min tanke, att han är
allt för mycket bekajad med schmeilianism. Grönlandshvalen
storlek sättes i samband med världshafvets stora vidder och
vattnets bärkraft. Om nu denna lärare för lärjungarna också påpekar,
att nämnda hval lefver af små, ofta nästan mikroskopiska
kräftdjur, torde den ännu sundt tänkande lärjungen göra sig den frågan:
I hvilket samband står då dessa djurs ringa kroppsstorlek med det
vida världshafvet och vattnets bärkraft?
Mera på sidan om diskussionsämnet gingo yttranden af några
talare — Fr. Werner, N. Herz och professor O. Abel — rörande
hypotesers, särskildt descendensteoriens, plats i undervisningen;
lärjungarna borde ej lämnas i okunnighet om härstamningsläran.
Härom har emellertid ingenting influtit i resolutionen.
Diskussionen afslutades af ordföranden, professor R. von
Wettstein, som bland annat påpekade, att alla enhälligt erkände
värdet af den ekologiska metoden, men att öfverdrifter vid dess
tillämpning faktiskt förekomma, så att uppenbara oriktigheter
meddelas lärjungarna och en vetenskaplig dilettantism uppammas.
Blott genom att på ett rätt sätt förena den deskriptiva med den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
