Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
GENMÄLE.
lilla uppsats i Hist. tidskrift åberopade källornas uppgifter, innan
han affattat detsamma. Hvar och en, som vill göra sig mödan af eu
sådan granskning, kan med lätthet finna, huru Hildebrand anser
sig kunna veta, hvad han säger om berörda fråga. Intill dess att.
det kan uppvisas, att autentika källor ge ett motsatt vittnesbörd,
torde det väl få anses som i allra högsta grad sannolikt, att Emil
Hildebrands framställning verkligen öfverensstämmer med
händelsernas faktiska förlopp.
Hvad nu beträffar riksantikvarien Hildebrands auktoritet,
hvilken rec. uppställer mot riksarkivarien, så kan jag alldeles icke
finna, att den såsom bevisningsgrund i föreliggande fråga kan tagas
till intäkt för rec:ns mening — åtminstone icke för så vidt denna
grundar sig på Hans Hildebrands framställning i Sveriges Historia.
Förhållandet är följande. I sagda arbete refererar H. Hildebrand
(s. 81f.) i allra största korthet Snorres skildring af de ifrågavarande
förhandlingarna om giftermålsförbindelse mellan det norska och
det svenska konungahuset. Men kort därpå (s. 83) yttrar han:
»Snorre Sturlessons ganska utförliga berättelse om Björn stallares
sändefärd till Sverige, om tinget vid Uppsala och om de
förhandlingar, som stodo i sammanhang med båda, få vi hvad detaljerna
beträffar, icke fästa oss vid.1) Berättelsen har sitt förnämsta intresse
genom att vara ett lysande prof på Snorres mästerliga författarskap.
Längre ned heter det visserligen: »denna berättelse innehåller
hvarjehanda drag, som utan tvifvel äro fullt korrekta», men de drag,
som sedan i anslutning härtill refereras, äro inga detaljer från
historien om Olof Skötkonungs och Olof digres mellanhafvanden, utan
notiser angående vissa sociala förhållanden i Sverige. Uppgiften,,
att Astrid gift sig utan sin faders vetskap, är en punkt i Snorres
framställning, om hvars trovärdighet H. Hildebrand på detta ställe
alis icke yttrar sig. Man måste än ytterligare stärkas i den åsikten,
att han varit tviflande i fråga om åtskilliga af de från Snorre
hämtade uppgifterna, enär han innan han meddelar dessa (a. a. s. 81)
uttryckligen upprepar en redan förut framställd varning för blind
tilltro till dem. Än mer! S. 65 i samma arbete säger han: »Snorre
Sturlesson, som dock hade en tid vistats i Sverige, är, när han
skildrar förhållandena mellan Norge och Sverige, afvogt sinnad
mot vårt land.» Det synes verkligen något förhastadt att vilja med
H. Hildebrands auktoritet styrka sanningen af Snorres uppgifter
*) Kursiveradt af A. Å.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
