Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340.
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER.
den formella logikens vetenskapliga behandling högt förtjänte M.
W. Drobisch år 1863 några sanningar, hvilka aldrig borde förbises
af någon, som vill verka för en solid och verkligen fruktbärande
undervisning i logik. — I ungefärligen samma anda talade Th.
Elsenshans 1892, när han i förordet till sin lärobok i psykologi och
logik kort motiverar, att han fullständigt framställer den
traditionella logiken.
En helt annan åsikt om förhållandet mellan formell logik och
allehanda oafgjorda kontroverser synes ligga till grund för hr S.
Almquists framställning af »Vårt tankeliv». Han tyckes anse det vara
lämpligt att i en elementär logik med populariserande syftning
inblanda en mångfald af invecklade tvistefrågor, som samman^
hänga med olika åsikter om förhållandet mellan logik,
kunskapsteori, psykologi och fysiologi samt med olika sätt att uppfatta den
vetenskapliga forskningens historia.
Om nu författaren sutte inne med den kompetens, som kräfves
för att utifrån de hållbara förutsättningar, på hvilka hans
framställning hvilar, göra denna tillräckligt vederhäftig, — då kunde
visserligen densamma vara intressant och värdefull ur åtskilliga
synpunkter. Men — den behöfliga kompetensen saknas. Därför
ligger värdet i hans försök väsentligen däruti, att man kan anföra
framställningen såsom exempel på, huru en lärobok med
ifrågava-arnde syfte icke bör vara beskaffad.
Att fullständigt uppvisa de mångfaldiga svagheter, som
vidlåda S. Almquists »Tankeliv», skulle kräfva en framställning,
hvilken torde lätteligen svälla ut till en många gånger så stor volym
som den recenserade bokens. Vid läsningen af denna skrift har jag
för min del i själfva verket fått ett intryck, som synes mig bäst
kunna karaktäriseras med följande odödliga ord af Kellgren:
Men hvem kan räkna stjärnors tal
och all den lärda dårskaps gröda?
Vi skola nu därför åtnöja oss med att genom en såvidt möjligt
orienterande granskning af vissa betecknande ställen i boken söka
styrka riktigheten af åsikten om författarens sorgliga inkompetens
för vinnande af sitt syfte, att göra den tänkande allmänheten och
läroverken i vårt land en »tjänst».
Förordets första stycke lyder sålunda:
»Samtliga våra svenska läroböcker i logik grunda sin
framställning på den traditionella aristoteliska subsumtionsprincipen.
Härmed framlägges ett försök att uppställa en »tankelära», grun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
