Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362
GENMÄLEN.
kar om påven vänder sig rec. mot kursiveringen av orden »det rätta
bruket» (av silver och guld) »är gott, missbruket är ont». »Man
har svårt att förstå anledningen till att denna rätt vanliga tanke,
då den möter hos B., blir föremål för dylik heder», utbrister rec.
»Denna rätt vanliga tanke» är verkligen synnerligen påfallande,
när den möter hos en huvudrepresentant för munkväsendet med
dess världsflyktiga asketism, för vilken — i teorien åtminstone —
bruket, icke blott missbruket, av världens goda är av ondo.
Slutligen kommer rec. till frågan om texternas tillförlitlighet
och översättningen av dem. Och här kommer kanske kärnpunkten
i hela hans kritik. Jag måste därför här bli något utförligare för att
i skarp dager framhålla halten av rec:s kritik. Lektor Holm
framställer först den principiella fordran, att »de bästa källskrifter
användas, och att översättningen noggrant återgiver det för
texten karaktäristiska». Denna princip måste först något belysas.
»De bästa källskrifterna ). Ja, väl! Men det borde inte vara
obekant för rec., att särskilt när det är fråga om källskrifter från den
äldsta tiden, det är tämligen vanskligt att avgöra, vilka som äro
de bästa. Här måste man lita på specialforskningen. För lektor
Holm finnes emellertid ingen sådan vansklighet. »Det är ej nog»,
säger han, »att därvid åberopa sig på Mirbt eller någon annan,
utgivaren måste själv förvissa sig om sina texters riktighet». Det
synes mig rent av ofattbart, huru en person, som borde ha någon
reda på, vilket kolossalt arbete textkritiken fordrar av sina utövare,
kan komma med sådant nonsens. Endast för studiet av en enda
urkund, t. ex. det av rec. kalfatrade dopsymbolet, kan erfordras så
gott som ett helt livsarbete. Tänk t. ex. på Casparis forskningar
just i denna fråga. Och ändå kan han bli av andra forskare
motsagd! Nej, självförtroende kan nog vara bra att ha, men man kan
få för stor portion även av det bästa. Rec.:s fordran på en stackars
läseboksutgivare är ungefär lika rimlig eller orimlig, som om man
av en skolboksförf. i geografi skulle fordra, att han själv sett allt,
vad han beskriver, själv räknat över Paris’ invånare, Australiens
får och bomullsbalarna från Ostindien, själv mätt upp Himalajas
toppar och stakat ut Ganges’ floddal o. s. v. Jag vågar tro, att
Mirbt eller Harnack eller Caspari och många med dem i fråga om
den text, rec. behandlar, är en auktoritet, som många gånger om
uppväger både mig och min rec. tillsammans. — Utgivaren måste
också, säger rec., sträva att återgiva det för texten karaktäristiska.
Sant med stor modifikation! Någon slav under texten får han
inte vara, däremot skall saken fullt riktigt återgivas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
