Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
A. AXELSSON LINDQVIST.
dium? Slutsats: »reglerna» för å-ljudets teckning äro
snarare ägnade att förvilla än stärka »synminnet».
På liknande regellösa sätt ter sig ä-ljudet. För
övrigt äro anvisningarna för dess teckning — i ännu högre
grad än beträffande å-ljudet — på grund av olika uttal
icke allmänt tillämpliga. leke kan man lära en
stockholmspojke, att ä-ljudet tecknas med e framför j i orden nej,
hejdad m. fi. eller att ä-ljudet skrives med ä efter j i
orden pjäs, tjäna etc. För honom förblir det dock e-ljudet,
som i förstnämnda exempel tecknas med e, i de senare med
ä.1) Här invändes kanske, att detta beror på ett felaktigt
eller klandervärt uttal. Inte får emellertid dialektiska
olikheter inom ett språk betraktas som fel eller lyten. Jag har
hört sägas, att vid något flickläroverk i huvudstaden en*
systematisk övning skulle bedrivas att borttaga
elevernas supradentala r och i stället bibringa dem tungspets-r.
Är det rätt? Lika litet, som om en skåning skulle anstränga
sig att lära stockholmspojkarna tungrots-r. Det skulle
förövrigt bli ett lönlöst arbete, ty de jämförelsevis få
timmarna i skolan räcka ej till att kväva det »naturliga»
uttalet. Jag anser förövrigt icke, att ovannämnda uttal få
räknas till de svårare dialektiska avvikelser, vilka enligt
läroverksstadgans anvisningar böra bortarbetas genom
metodiskt anordnade ljudbildningsövningar.
J-ljudet har icke mycket annat än tabeller att bjuda
på. Regeln, att det skall tecknas med g framför
»mjuk»vokal (mest i början av ord), har sålunda — i ovan
omnämnda rättskrivningslära — ett trettiotal undantag, varigenom
dess värde förtages.
Beträffande sje-ljudet kan sägas ungefär detsamma
om som j-ljudet: idel tabeller. Tje-ljudet tecknas mera
regelbundet, särskilt framför »hård» vokal.
V-ljudet har numera (efter cirkuläret 1906) lika litet
något raison d’être i en rättskrivningslära som f-ljudet
före reformen. I stället bör den anvisningen lämnas, att
f-ljudet enligt samhörighetslagen tecknas med v i böjda
former av adjektiv och verb med stam på v (und. haft).
Även bör påpekas nämnda lags inverkan på
teckningen av k-ljudet samt k- och s-ljuden i förening.
*) Anvisningen bör därför hava följande lydelse: såväl ä- som
e-ljud tecknas med e före men med ä efter j.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
