Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
O. A. DANIELSSON
tionis facultate» — och därtill försedd med vackert vitsord
öfver sin doktorsdisputation, har sålunda nu ganska klena
utsikter mot förr till befordran vid läroverken. Vill han
gå in i skoltjänsten och där ha hopp om någon raskare
befordran, så är kanske det klokaste han kan göra att lägga
sina klassici på hyllan och komplettera sin kandidat- (eller
ämbets-) examen i det nuvarande humanistiska
huf-vudämnet, tyskan, och i hvad ytterligare kan tarfvas och
såmedelst förskaffa sig kompetens till en adjunktur.
Åtminstone lär detta, efter hvad jag hört, vara det råd, som
en ung, vetenskapligt mycket väl kvalificerad
Uppsalafilolog helt nyligen erhöll af en person, som bättre än de
fleste borde känna till, hur den humanistiska lärarebanans
chancer för närvarande ställa sig vid våra läroverk.
Hur dessa förhållanden skola återverka på
universitetsstudiet och särskildt på dess högre stadier, är alltför
klart, för att jag ytterligare skulle behöfva uppehålla mig
därvid. Egentligen är det litet märkvärdigt, att
föreläsningar och öfningar i latin och grekiska ännu äro så pass
besökta, som de t. ex. under sistlidne hösttermin voro i
Uppsala. Äfven grekiskan, som ju vida svårast drabbats
af den sista omhvälfningen, kan ännu så länge glädja sig
åt en tämligen anständig studiefrekvens: den har ännu ej
nedsjunkit till att vara en blott »ancilla theologiae». Men
på föreläsnings- och seminarieauditoriernas
sammansättning märkes det i alla fall, att någonting timat. Studerande
till fil. licentiatexamen äro sedan någon tid tillbaka
försvunna; under de sista terminerna ha därför också
semina-rieöfningarne måst tillpassas efter deras behof, som studera
till filosofisk ämbets- och kandidatexamen och således haft
den mer propedevtiska anläggning och form, som man
brukar beteckna med termen »proseminarium », under det
att den för studerande till licentiatexamen afsedda högre
eller egentliga seminarieundervisningen legat nere.
Min framställning har, som jag finner, mot slutet fått
en allt starkare anstrykning af missmod. Och detta m
väl anses förlåtligt. Hur nödvändiga, hur välbetänkta
och visa de sista reformerna i vårt högre
undervisningsväsen än må hafva varit — och för egen del tror jag så där
halft om halft på deras nödvändighet: d. v. s. jag tviflar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
