Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
AUGUST JOHANSSON.
kristendomsundervisningens verkliga läge för närvarande.
Det finns ingen ortodoxi längre. Det finns ingen möjlighet
att göra upp en normaldogmatik, ens i de grövsta
grunddrag, som man fordrar att. andra skall anta. Biskoparna
kunna inte ställa en sådan fordran på prästerna, eforerna
inte på lärarna, lärarna inte på barnen. Den kristna
sanningen kan inte inpluggas färdig som multiplikationstabellen;
ingen kan ställa den i ordning åt en annan, som bara har
att ta emot. Den kristna sanningen måste man leva sig
till, söka sig till individuellt. Och eftersom varenda
individ har sin säregna livserfarenhet, sitt särskilda
temperament, sitt särskilda uttryckssätt, kommer varenda individ
också att tänka olika och tala olika i religiösa ting. Denna
brokighet kan inte avvärjas genom någon som helst
auktoritet. En människa kan i dessa frågor bli en annans
hjälp men aldrig hans auktoritet.
vSådant ter sig religionens närvarande läge för mina
ögon. På sätt och vis är det ingenting nytt; det är
endast ett konsekvent fortskridande på den väg, där Luther,
Schleiermacher, Kierkegaard beteckna några hållpunkter.
»Den enkelte» och Gud! Och dock är det någonting nytt,
nämligen så till vida att denna individualistiska syn på
religionen nu är mera spridd än någonsin förr och väl också
mera konsekvent tillämpad på religionens teoretiska sida,
dess tankeinnehåll, än någonsin förr.
Om nu det religiösa läget verkligen är sådant, då står
tydligen allt, vad religiös verksamhet heter, inför nya
problem. Så också religionsundervisningen. Det kan inte
längre bli frågan om att lära barnen en lära, som de skola
tro. Det är inte nog att i det avseendet fordra mindre
eller annat än förr; det gäller att alldeles avstå från varje
sådan fordran. Det kan inte komma i fråga att begära
ortodoxa lärare och ortodoxa läroböcker eller i nödfall
nöja sig med halvortodoxa; det. gäller att alldeles frigöra
sig från den synpunkten vid lärares och läroböckers
bedömande.
Vad jag här har sagt, är delvis ett upprepande av
vad jag redan förut sagt i min uppsats om objektivitet i
kristendomsundervisningen. I grund och botten kanske
man kan säga, att det är alldeles detsamma, fast det här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
