Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLIKA SPRÅKVÄRDERINGAR.
333
o. s. v. De gamle tillgodosågo välljud och tydlighet, de
moderna korthet.
Man må dock icke föreställa sig, att kortheten med
afsikt söktes. Den framgick med naturnödvändighet som
en följd af ett helt annat förhållande.
Principmotsatsens orsak är nämligen att söka hos
ordaccenten, som i forntiden var något helt annat, än den
nu är. Accenten är en gemensam benämning på helt
olikartade ting. Den forntida accenten var väsentligen
musikalisk-melodisk, den moderna är
exspiratorisk-dvnomisk. Den moderna accenten, som gjorde sig gällande
redan i den latinska litteraturen under den senare
kejsartiden, vare sig den inträdt småningom genom en inre
språklig drift och behöft århundraden för att tränga sig
fram1) eller inom en jämförelsevis kort tid på grund af
främmande folks inflytelser2), fjättrade tonlängd och
tonstyrka på samma stafvelse, som därigenom fick en ofantlig
öfvervikt öfver de andra. Den dynamiska accenten
åstadkom en språklig revolution, inledde en ny
språkbildnings-period, som ännu i dag pågår. Accenten är »anima
vo-cis», ordets lifsprincip. Angränsande stafvelser, i
synnerhet längst bort liggande ändelser, förkrympa och förtvina
som småväxter i skuggan af’ stora träd. Först försvagas
och fördunklas vokalljuden, bli obestämda s. k. e-ljud,
som t. ex. i tyskan och danskan3). Sedan försvinna
stafvelserna, och blott en och annan konsonant kvarstår vid
den moderna ortografien som grafmonument öfver hvad
som för kanske många århundraden sedan afsomnat af
brist på luft. Det är således accenten och icke någftt
mystiskt begär efter korthet, som håller på att göra språken
enstafviga. Att förklara den moderna språkutvecklingen
utan hänsyn till accenten är ett fåfängt försök.
Olika meningar hafva uttalats angående hvad som är
orsak eller verkan af de två: de moderna språkens bundna
x) Jfr Handbuch der klass. Altertumswiss. von Ivan Müller,
del. I, sid. 212.
2) Jfr C. Zander, De lege versificationis latinæ, p. 24.
3) Det är ej svårt att i danskan uppleta meningar, i hvilka [-e-]juden-] {+e-
]juden+} äro ungefär dubbelt så många som de öfriga vokalerna
tillsammans. Jfr V 38.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
