Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLIKA SPRÅKVÄRDERINGAR.
335
Ordkropparne i de båda syskonspråken danskan och
svenskan äro naturligtvis fortfarande mycket mera lika
hvarandra än de germanska kusinernas, men den själ, som
stvr dessa kroppar in på olika banor, är en belt annan.
Så länge dessa förhållanden fortfara, kommer
sträfvandet att an gliser a eller danisera eller öfverhufvud
euro-pisera svenskt språk att röna ringa framgång. Länge ännu
kunna vi hoppas att äfven på gator och torg få afficieras
af fulltoniga vokalljud och att få behålla 1800-talets
litteratur som språkligt modern, icke som språkligt antikverad.
»Den klingar som ett väl stämdt piano», har nyligen
förre norske statsministern Løvland yttrat om svenskan.
Den mannen kan icke misstänkas i onödan uttala sig
berömmande om något svenskt.1)
Den möjligheten är icke utesluten, att
accentuerings-förhållandena i svenskan kunna ändra sig. Kock har sökt
visa, att accentsystemet gravis-levis (»sammansatt svensk
accent», betecknad i Sv. akad. ordbok med 32) icke varit
ursprungligt vare sig i fornnordiskan eller i svenskan, samt
att accenten levis uppkom i svenska riksspråket kort före
eller samtidigt med nedskrifvandet af våra äldsta
handskrifter. (Språkhist. stud., s. 132, 147), således vid en tid,
då vikingalifvets larm för alltid tystnat, kristendomen
fullbordat sin seger öfver sinnena, och den inåtvända,
drömmande medeltiden riktigt börjat i vårt land. Den nya
accenten passade för tiden.
Jfr ett yttrande 1896 af norrmannen Kristofer Randers,
citeradt af J. Vising: »Man är fristet till att misunde dets (== svenska
folkets) Forfattere, att de i sit Sprog — med dets aabne fuldtonende
Endevokaler og dets virtuosmæssige Udvikling gjennem Generationer —
eier et Instrument att spille paa, som navnlig i bunden Stil er
bøie-ligt og velklingende som faa, og hvortil i ethvert Fald intet andet
ai de skandinaviske Folk kan opvise Magen».
För kuriositeténs skull må anföras Mh 241: »Das schöne
schwedische Lied: Ich liebe dich wie nichts auf dieser Erden, ich liebe
dich in Zeit und Ewigkeit» (Jag älskar dig som ingen här på jorden,
jag älskar dig i tid och evighet) »kann um dieser durchdringenden
Reibelaute willen» (i tyskan) »den nicht angenehm berühren, der den
ursprünglichen Wortlaut daneben gehört hat.» Förmodligen har Mh
afsett någon svensk version af de bekanta orden af H. C. Andersen,
till hvilka melodi satts af Grieg: »Min tankes tanke ene du er
vorden, du er mit Hiertes første Kjerlighed. Jeg elsker dig som ingen
her paa jorden», etc.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
