Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348
ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER.
stycken och Gleerups historia särskildt komma till
användning. Den senare ägnar sig bättre för realskolan, och
åtskilliga af dess berättelser passa ock förträffligt för första
ringens kurs, t. ex. Kristensens Drag ur den fornpersiska
kulturen, Lindskogs Den grekiska gudstjänsten, Aten och
Perikles, En teaterföreställning i Aten, Drachmanns Ett
romerskt hem och Den romerska religionens förfall, Holmqvists
Från munkväsendets barndom, Lehmanns Mohammed och
Bugges Handel och handelsvägar i Europa under medeltiden,
Söderhjelms tidsbilder och Weisses Marchiavelli. Emellertid
vore det icke önskligt, att dylik läsning toge lejonparten af
de historiska timmarne med undanträngande af
litteraturläsning efter Löw eller andra öfversättningar.
Mot de moraliska eller omoraliska pekpinnar, som
några af författarne här och där anbringa, kan jag icke
underlåta att inlägga en gensaga. Jag har förut framhållit lektor
Bergmans imperialistiska fantasier, som tyckas mig
olycksbådande för allt sundt nationellt lif, om de vunne gehör.
Ännu betänkligare äro de knäfall för framgången eller
fräckheten, som taga sig uttryck däri, att påfven Nicolaus I,
som byggde sin tron på ett berg af lögn och förfalskning,
räknas till medeltidens »store män» och Alexander VI
Bor-gia kallas »den förste af renässansens stora påfvar» (Gl. II:
69, 477).
Med hänsyn till den lagstadgade
nykterhetsundervisningen i skolorna kan det ock möta betänklighet att utan
vidare meddela lektor Johan Bergmans historiska erfarenhet,
att alkoholister på tronen »oftast äro dugliga, någon gång
verkligt snillrika män» (I: 277). Lyckligtvis torde
åtminstone den förra delen af satsen kunna af de flesta
historielärare vederläggas. Den sensmoral, som D:r A. Olrik sätter
till afslutning på de vidunderliga folkvandringssagorna om
Bjovulv, CJ]va-Didrik och Nibelungarna, har ock sin
betänkliga sida. Vi skola af dem lara oss, heter det, »att hålla
fast, envar vid det, han mest sätter värde på, och att
fördenskull kunna våga liv, trygghet och välfärd». Under
folkvandringstiden offrade folk visserligen lif, trygghet och
välfärd för det, envar satte mest värde på, antingen det nu
var sin nästas hustru eller annat, som honom tillhörde, men
det är att hoppas, att den svenska ungdomen nu får lära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
