Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE LATINSKA ÖFVERSÄTTNINGSPROFVEN.
373
icke kan utfundera, hvad Pompeius’ mening var med
denna kungörelse. Ville han avertere suspicionem, d. v. s.
leda Cæsars gissningar om Pompeius’ vistelseort in på orätt
spår, eller hade Pompeius’ verkligen tänkt att hålla sig
fast i Macedonien?
Därpå heter det: Ipse Pompeius ad ancoram una ■ node
constitit. Denna sats, som från grammatisk synpunkt
afgjort öfverstiger en abiturients fattningsförmåga, vill jag
försöksvis öfversätta så här: »Själf stannade han på
redden (ad ancoram) och låg där endast en natt». Frågan
är dock, om han kom till Amphipolis’ redd under natten
och om han då lät väcka stadens bankirer, som voro
hans politiska vänner, och lät kalla dem till sig och om
han under natten afslutade ett penninglån med dem, eller
om han kom under dagens lopp och under dagen skaffade
sig penningar och sedan låg kvar en natt (eller endast den
natten).
I den senare delen af texten står, att Pompeius på
Cypern fick veta, att på grund af Antiochensernas och de
i staden boende romarnes enhälliga beslut arcem captam
esse sui exdudendi causa. Uttrycket är lätt att öfversätta,
men svårare att begripa. Menas möjligen med arcem
captam esse, att befälet på borgen förts af en officer, som
var Pompeius tillgifven, men att invånarne tagit ifrån
honom hans kommando och själfva satt sig i besittning
af borgen? Mommsen uttrycker Cæsars tanke med följande
ord: »På Cypern fick Pompeius underrättelse om att
An-tiochia förklarat sig för Cæsar och att vägen till partherna
ej mer var öppen för honom. »
Sammanfattar man nu hvad som blifvit sagdt om
öfversättningstexten för v. t. 1906, så visar det sig, att
denna text, som ett helt betraktad, är ofullständig. Dess
början är otillfredsställande, och den har intet slut och
ingen ledande idé. Det är, som ort) man skulle läsa upp
dessa versrader af »Vårt land »:
Ljud högt, o dyra ord!
Ej lyfts en höjd mot himlens rand,
ej sänks en dal, ej sköljs en strand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
