Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6 anmälningar och recensioner
och mig om »bevisningen af i:sta axiomet», så vore detta mig
synnerligen kärt.1
K. Pira.
Läsebok för folkskolan,
särskild parallellupplaga till io:de upplagan. i:sta afdelningen.
Stockholm 1911. Norstedt & Söners förlag.
Om man jämför tillgången på för det lägsta skolstadiet
afsedda svenska läseböcker i denna stund med hvad som fanns
för en tjugu, trettio år sedan, så finner man genast, att
skillnaden är mycket stor och att i detta stycke mycket stora framsteg
gjorts. Den förläggarefirma, som mest bidragit härtill, är utan
gensägelse den, som nu skänkt oss den nya läsebok, som vi här
med några ord omnämna.
Kort efter det den Norstedtska firman utsändt Folkskolans
läsebok i ett nytt skick, som, trots allt hvad därom skrifvits,
måste tillfredsställa mycket stora anspråk, kommer nu denna
parallellupplaga som en öfverraskning och som en angenäm
sådan. Den har ombesörjts af en kommitté, bestående af d:r
Carl Grimberg, f. d. lektor och nu tjänsteman hos Norstedt &
Söner, samt seminarieadjunkterna Marie Louise Gagner och Anna
Sörensen samt öfverläraren vid Göteborgs folkskolor Per Holmén
och läraren därsammastädes Per Thomée. Något förord
upplyser ej om de grundsatser, som följts, men man märker snart,
att skillnaden mellan de båda läseböckerna kan uttryckas så, att
medan den gamla genom stycken af geografiskt och historiskt
innehåll äfven ville öka barnens kunskapsförråd, den nya
alldeles bortser härifrån och uteslutande håller sig till sådan lektyr,
som är nöjsam eller i sedligt och religiöst afseende hälsosam.
Det faller af sig själft, att utarbetandet måste ha varit
förenadt med icke få svårigheter, då man helt naturligen varit tvun-
1 Herr Lj. har klagat öfver »tonen» i min replik till honom i Ped. T.
1910, h. 8. Jag har genmält (Verdandi 1911, h. 1—2): »Jag för min del
ansåg mig hava mer än tillräcklig anledning att anslå den ton, jag talade
ur. Herr Lj. uppträdde faktiskt i oträngt mål såsom självgjord och
överlägsen skiljedomare mellan mig och herr S. Almquist (obs. t. ex. uttrycket:
»Vi äro ännu icke färdiga med herr P.») — men visade sig icke kompetent
i sitt domare värv.» — Herr Lj. vill dräpa detta mitt uttalande genom att
meddela, att han skött saken »korrekt», i tv att han erhållit herr A:s
medgifvande att upptaga dennes »partes» (Verdandi 1911, h. 3). Därmed är
ju tydligare än någonsin, att herr Lj. är -part i saken, alltså icke duger
till skiljedomare — såsom jag påpekat. — Talet om »part» och
»skiljedomare» _ är ju naturligen bildligt. Men inför en verkligen opartisk läsare
anser jag bilden vara något så när träffande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
