Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i o 2
edvard göransson
retroaktivafgifter öfvergå i den nya. Delägare, som
pensionerats före 1904 års utgång, far icke gå in i den nya. Inträde
är däremot medgifvet för dem, som pensionerats under tiden
I9°5—l9ll> men mot erläggande af tilläggsafgifter, hvilka
för vissa kategorier af delägare äro angifna i tabell III.
Anmälan om öfvergång till den nya kassan måste göras fore
utgången af mars månad detta år.
I reglementet är föreskrifvet, att första gången 1914 och
sedermera hvart 6:te år skall företagas en fullständig
statis-tisk-matematisk utredning af kassans tillstånd och förmåga
att fullgöra sina förbindelser. Ett dylikt stadgande är också
synnerligen välbetänkt. De faktorer, som inverka på kassans
ställning, äro räntefoten, dödligheten bland delägarne, deras
hustrur och barn samt bland pensionärerna, vidare delägarnes
befordringsålder, civilstånd m. m;
Räntefoten är antagen vara 4 %, ett antagande, som torde
vara betryggande, då kassans tillgångar äro placerade i långa
lån. Räntefoten sjönk åren 1881 —1898 från 5,24% till 4,16 %,
men har under åren 1899—19°5 varit i stigande, och under
åren 1906—1909 har den hållit sig öfver 4,3%.
Vid beräkning af familjepensionernas värden är antaget,
att delägarnes dödlighet är 1871 —1880 års för män i hela
riket, och att änkornas är 0,7 af 1881 —1890 års dödlighet
för kvinnor i hela riket. Äfven dessa förutsättningar måste
anses betryggande, då den undersökning, som gjordes 1910,
visar, att dödligheten numera kommer nära den för 1881 —
1890 för hvartdera könet i hela riket rådande.
Äro således grunderna för beräkningarna beträffande
räntefot och dödlighet betryggande för en lång tid framåt,
torde osäkerhet i stället råda beträffande en annan
beräkningsgrund af största betydelse, nämligen befordringsåldern,
särskildt till adjunkt. 1899—1905 var medelåldern för anställning
till adjunkt 39 år, men 1906 — 1909 hade den gått ned till
36 år, hvilken ålder, om också med en viss tvekan, antagits
komma att gälla för framtiden. Enligt inhämtade upplysningar
har den under de två sista åren varit i ytterligare sjunkande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
