- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Fyrtioåttonde årgången. 1912 /
311

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»mig» eller »mej» 321

talspråket framstår som ett nytt ord, nämligen »mej», ehuru
detta merendels fortfarande stavas »mig».

Hur stort område är nu tillförsäkrat de båda orden på
växtfältet? Härom äro meningarna delade. Medan somliga i
allt sitt talande och läsande endast använda »mig» och
betrakta »mej» som en provinciell vanbörding, finnes det andra,
som återigen icke vilja veta av något annat än »mej» och
som alltså betrakta »mig» som ett dött ord. Det kan väl
knappast förnekas, att de förra mera påminna om
gengångartypen, medan de senare mera förefalla som
framtidsmänniskor.

I kontroversen »mig kontra mej» kan det emellertid ej
allvarligt f. n. bli fråga om allenar ätt {’6 r någotdera av dessa båda
ord. De, som betrakta saken så, måste uteslutas från
diskussionen. Den, som använder den biologiska synpunkten, har
endast att konstatera det faktiska språkbruket och inrätta sig
därefter. Saken står för närvarande så, att man icke i den
abstrakta språkriktighetens namn kan inskrida mot någotdera
ordet. »Mej» är ett fullgott element i svenska språket, ett
element, vars öppna framträdande i litteraturen — och det
icke blott i lättare litteratur — ej må anses oberättigat. A
andra sidan har ordet »mig» enligt allmänna omdömet ett
suveränt välde i högtidligt språk, t. ex. i bibeln och i den
fosterländska sången. Det torde icke vara mer än en mening
härom, om vi nämligen bortse från den sortens reformatorer,
vilka utan blick för närvarande tidsläge sätta en heder i att
antecipera framtiden. Vi måste ännu läsa (och skriva)
»Kommen till mig, I alle o. s. v.» och »Jag hälsar dig, vänaste land
uppå jord!» Varför måste vi detta? Vi hava på den
frågan endast det svaret, att det ur vardagsspråket
framträdande ordet »mej» ännu icke är ett uttryck, som motsvarar
det högtidliga innehållets helgd. Även om man tror sig
kunna förutse den tid, då ordet »mig» skall hava upphört
att vara en nödvändig form för ett visst innehåll, kan man
därför icke nu göra praktiskt bruk av en sådan
framtidsutsikt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:46:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1912/0321.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free