- Project Runeberg -  Pedagogisk tidskrift / Fyrtioåttonde årgången. 1912 /
420

(1903-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4I6

B. j:SON BERGQVIST

mycket inskränkta gränser. Sålunda kan öfverstyrelsen enligt sin
instruktion endast upptaga anmälan mot lärare, då sådan göres
af vederbörande myndighet, eller öfverstyrelsen på grund af egna
iakttagelser finner skäl till ett inskridande. Och den enda
straffpåföljd, som öfverstyrelsen kan ådorna, inskränker sig till
meddelandet af föreställning och varning. I alla sådana fall, då en
strängare straffpåföljd bör ifrågakomma, har öfverstyrelsen att
anmäla det anmärkta felet till åtal inför vederbörlig domstol.

Emellertid kvarstår alltjämt vid sidan af den öfverstyrelsen
sålunda tillagda befogenheten domkapitlens domsrätt oförändrad.
Då enligt denna äfven domkapitlen kunna ådöma föreställning
och varning, beror det uteslutande på vederbörandes eget
godtycke, om anmälan för viss förseelse kommer att göras hos
öfverstyrelsen eller hos domkapitel, ja, det fallet är tänkbart, att
anmälan samtidigt sker hos båda myndigheterna. Och då ingen
skyldighet för dessa förefinnes att inbördes kommunicera ett
dylikt mål, kan det också inträffa, att myndigheterna hvar för
sig komma att meddela beslut i målet. Det är därvid icke
heller uteslutet, att dessa beslut kunna gå i olika riktning.
Saknaden af föreskrift om skyldighet för domkapitlet att meddela
öfverstyrelsen af domkapitlet mot lärare beslutad disciplinär åtgärd
är för öfrigt ägnad att medföra så mycket större olägenhet, som
öfverstyrelsen enligt sin instruktion har att i allmänhet utöfva
inseendet öfver lärarepersonalen vid de allmänna läroverken
äfvensom att för vissa af dess medlemmar utfärda
tjänstgöringsbetyg.

Såsom ofvan anmärkts, kan öfverstyrelsen enligt sin
instruktion upptaga anmälan mot lärare endast, försåvidt sådan
anmälan göres af vederbörande myndighet. Härigenom är i själfva
verket uteslutet, att enskild målsägande, exempelvis en målsman,
skulle, äfven om aldrig så starka skäl förelåge, hos öfverstyrelsen
kunna göra anmälan mot sin myndlings lärare. Och ej heller
kan en enskild lärare, äfven om han anser sig ha fullt fog
därför, hos öfverstyrelsen göra anmälan exempelvis mot sin närmaste
förman, läroverkets rektor. Det är uppenbart, att detta
förhållande kan medföra afsevärda olägenheter. Öfverstyrelsen har
visserligen, då anmälan mot lärare gjorts af enskild person,
under därefter verkställd inspektion sökt att genom egna
iakttagelser — för så vidt sådana då kunnat rörande det anmärkta
förhållandet ske — göra den skedda anmälan så att säga till
sin egen, eller ock förhört sig, huruvida vederbörande inspektor
eller rektor ansett sig böra understödja anmälan. Men oafsedt
vissa med dessa åtgärder i hvarje fall förenade olägenheter,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:46:45 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pedagtid/1912/0430.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free