Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det vilande förslaget till disciplinstadga för läroverken 43 i
Överstyrelsens kritik av den blott 41//2 år gamla
läroverksstadgan är sålunda synnerligen amper och i vissa fall
befogad. Men jag har en sak att tillägga, som Överstyrelsen
förbisett. leke blott i avseende på rätten att döma är
Överstyrelsen ogynnsamt ställd i jämförelse med domkapitlen.
Även i den kanske ännu viktigare befogenheten att utforska,
vad i målet är sant, är den nu så ställd. Bevisningen inför
Överstyrelsen sker blott genom skriftliga intyg. Vid
inspektioner förekomma ibland ett slags vittnesförhör inför
inspek-tionsförrättaren, men dessa ha haft en helt och hållet
enskild karaktär. Verkligt vittnesförhör på ed kan ju icke
komma i fråga inför administrativ myndighet, men
kyrkolagen har hjälpt detta. Domkapitlet har haft rätt att på
parternas hemställan påkalla sådant av vederbörlig
rådhusrätt, Och detta är icke oviktigt, särskilt för den angripne.
Ett intyg ges ofta slarvigt nog, särskilt tänker inte var och
en igenom, vad hans ord kunna komma att få för tolkning.
Och om t. ex. genom en hetsig agitation en del intyg mot
en person bragts tillsamman, sä är det naturligtvis inte lika
lätt att få intyg av personer, som ha den motsatta meningen.
En upphetsad stämning råder, och det är så enkelt att svara:
»Den där historien vill jag stå utom.» Och så står den
angripne där med villiga ovänner och ovilliga vänner. Men då
någon stämmes inför rätten, är han pliktig säga icke blott
sanningen utan även hela sanningen. Och hans vittnesmål
ges muntligt i närvaro av parterna, som genast kunna fordra
förklaring över varje oklar punkt. Då nu Överstyrelsen
begär en högst väsentligt utvecklad straffbefogenhet, så hade
den bort se till, om dess bevisningsapparat var stark nog att
uppbära en sådan befogenhet.1
1 I ett mycket uppmärksammat anförande framhöll D:r S. A. Fries,
att lärarne icke borde avsäga sig den rätt, som andra medborgare ansett
omistlig, att (då det gällde annat än obetydliga disciplinstraff) dömas av
edsvurna, oavsättliga domare. Tanken har icke varit främmande för
undertecknad, ehuru jag ansett, att i alla fall Överstyrelsen måste få en
sådan organisation, att den kunde fungera jämväl som domstol.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
