Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Hilding Celander. Litteraturstudiet på gymnasiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
litteraturstudiet pa gymnasiet ioi
om den, som så föredrager dikten, tror jag man kan säga, att han
är framme vid målet. Ty intet tvingar en att verkligen leva
sig in i diktverket, så som arbetet på en god uppläsning av
detsamma — det har nog envar erfarit, som har tagit den uppgiften
på allvar. Därför skulle man också med fog kunna säga, att
läsningen av en dikt, det är icke det första momentet i diktens
behandling, utan det sista — slutmålet. Och jag tror också,
det vore nyttigt, om läsningen rent av bokstavligen bleve a
och o, begynnelsen och ändan, vid litteraturstudiet i skolan;
om skalden också finge behålla det sista ordet. Efter all
sönderplockande analys och kommentar, borde man återkomma till
diktens levande helhet — i lyckligt fall med en känsla av hur
dikten i alla fall vunnit i klarhet och liv för vår uppfattning
genom våra försök att intränga i dess hemligheter, från olika
sidor.
I fråga om metoden för diktverkets behandling är det
vanskligt att komma med några generella yrkanden. Ty härvidlag
gäller det säkert i allra högsta måtto: »Så många huve’n, så många
sinnen». Och det bör vara så, ty ett verkligt personligt
förhållande till ett diktverk, det tar sig helt naturligt också uttryck
på ett personligt sätt. Även diktverkens mångskiftande art
nödvändiggör ett mångfaldigt växlande behandlingssätt. Det
finns litteraturverk, som ha sitt största värde såsom levande
kulturhistoriska dokument. Det säger sig själv, att den
förklarande innehållsbehandlingen i sådana fall blir av en helt
annan art än vid en dikt, som äger ett rent poetiskt värde o. s. v.
Den enda allmänna fordran, som man kan uppsätta, är den,
att läraren verkligen gör allt, vad han kan, för att diktverkets
inneboende värden skola få komma till sin rätt, så att de också
tillägnas av lärjungarna. Det är emellertid en ganska allmän
och ofta betygad erfarenhet, att man i svenska skolor kanske
i regeln gör just ingenting för detta ändamål, bortsett från en
och annan ordförklaring, som ges, när det så faller sig.1 Detta
___ *
1 Så har påståtts offentligen upprepade gånger (senast av Enar Sahlin
i ovan anförda skrift), utan att någon gensägelse förnummits. Faktum
torde alltså vara tillräckligt betygat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
