Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - F. G. Ljungkvist. Om några nödvändiga förändringar i vår logikundervisnings lärostoff (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
F. G. LJUNGKVIST
framtvinga ett reserverat bifall. Men det äro de icke, de
äro så långt ifrån sannolika, att de äro uppenbart falska; den
förra proklamerar ju upphävandet av skillnaden mellan genus
och species, den senare upphävandet av principium
identita-tis indiscernibilium. Kort sagt, ingendera boken träffar
sannolikhetsbevisens natur.
Rätta förhållandet med dem är följande. 1. De äro
formellt riktiga slutanden, och deras bristfällighet som bevis
beror uteslutande därpå, att en av bevisgrunderna har
sanno-likhetsmodalitet i stället för full visshet. 2. Denna bevisgrund
är en särskild för varje bevis men består alltid i att tillvaron
av något visst nekas. 3. Till detta nekande finnes hos
subjektet en psykisk (ej logisk) grund, den nämligen, att
ifrågavarande sak är for subjektet oföre ställbar. Det finnes ju hos
oss en omisskännelig tendens att förneka tillvaron av det,
som vi ej kunna föreställa oss positivt, och hos naiva
personer går den ända till visshet. Vi vilja då identifiera
gränserna för vår egen föreställningsförmåga med gränserna för
tillvaron, och det är medvetandet om det oberättigade i
detta, som hos den mera kritiske vållar avbräck i vissheten.
4. Stillatigande premiss i varje sannolikhetsbevis är den
korrigerade satsen om den tillräckliga grunden, som lyder: »Allt
i erfarenheten givet, som ej är logiskt självnödvändigt, har
en tillräcklig förklaringsgrund.» Denna sats, som ej spelar
någon roll i don rena logiken och därför ej bör upptagas
bland tankelagarna, har sin tillämpning just och uteslutande
vid det logiska sannolikhetsbeviset.
Förutsättningarna för att ett sådant bevis skall komma
till stånd, äro följande. 1. Ett realt erfarenhetsfaktum är
givet, som ej är logiskt självnödvändigt och således har en
förklaringsgrund; vi kalla det D (declarandum). 2. En
möjlig förklaringsgrund till det är känd; vi kalla den P
(proba-bile). 3. Någon annan möjlig förklaringsgrund till det är
icke föreställbar.
Det sistnämnda faktum omsätter sig hos subjektet i en
förmodan, att någon annan möjlig förklaringsgrund till D
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
