Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - F. G. Ljungkvist. Om några nödvändiga förändringar i vår logikundervisnings lärostoff (forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
F. G. LJUNGKVIST
måste fortsättas, tills de eliminerats. Allt sammantaget
finnes den situation, som vi tecknat ovan, och samma
poly-syllogism kan ord för ord upprepas, något som vi ej vilja
upptaga utrymmet med. Detta är den kritiska eller
vetenskapliga induktionen. Bevisets egendomlighet ligger icke i
bevisgången utan i beskaffenheten av D och P; det förra är
undantagslös koexistens, det senare en däremot svarande
orsakslag. Namnet induktion försvarar sig, ty slutandet går
från ett antal exemplar till hela släktet.
Icke annorlunda förhåller det sig med analogibevisetvars
förutsättningar äro följande. Givet är ett enstaka
erfarenhets-faktum av sådan beskaffenhet, att det måste ha en orsak
(t. ex. blixten och knallen vid ett åskslag); detta är D. Dess
förklaringsgrund är då detsamma som dess orsak, och den
är obekant. Subjektet vet emellertid från sin föregående
erfarenhet, att en viss orsak P (t. ex. urladdandet av en
laddad elektrisk konduktor) har en verkan av samma
beskaffenhet som D. Det vet alltså, att P är en möjlig orsak till D,
och andra möjliga orsaker därtill är det ur stånd att
föreställa sig. Härmed är material givet till ett slutande enligt
den ovan uppställda formeln. Förkortat lyder det så: »Om
D existerar, så existerar som dess orsak antingen P eller
någon annan möjlig orsak till D; nu är det sannolikt, att
andra möjliga orsaker till D icke finnas, alltså är det
sannolikt, att om D existerar, existerar P som dess orsak ; nu
existerar D, alltså existerar sannolikt P som dess orsak. —
Detta är det kritiska eller vetenskapliga analogislutet. Dess
egendomlighet är slutande från verkan till orsak i ett känt
orsaksförhållande. Benämningen analogislut är ju berättigad,
ty man sluter ex analogia, i det man kompletterar en given
föreställning i överensstämmelse med andra liknande, förut
ägda.
Vad som verkat förvillande på teorien om dessa två
bevis, är, att det finnes induktionsslut och analogislut av helt
annan beskaffenhet än de nu framställda. Har man
upprepade gånger undantagslöst funnit A förbundet med B, så är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
