Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Från Modersmålslärarnas förening. Bibliografi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från modersmålslärarnas förening 327
Behandlar i sammanträngd form flera av
modersmålsundervisningens olika sidor på det lägre skolstadiet, särskilt
uppsatsskrivningens metoder och problem. Av intresse är förf:s nyktra
partitagande i den i Tyskland, som det vill synas, ganska
tillspetsade motsättningen mellan den äldre skolans
uppsatsundervisning, som främst ser sin uppgift i att bibringa språklig färdighet,
och »die Richtung der Kunsterzieher,» som fordrar, att »wie der
Künstler so soll auch der Schüler arbeiten». 1 Författaren
medger, att de flesta barn ha en vida mer utvecklad och fruktbar
fantasi än vi vuxna. Men vid närmare efterseende är deras
fantasi dock blott efterbildande och mycket sällan skapande. Och
tidigt visar sig vid sidan av den livliga fantasien en lika livlig
lust att efterforska och iakttaga. De utpräglade iakttagarne ha
svårt för att reda sig med fantasiuppgifter, som föreläggas dem,
ty konstnärligt skapande ligger dem fjärran. Detta är att taga
hänsyn till. Och framför allt är att betänka, att livet är
nyktert och hänsynslöst, fordrar sträng pliktuppfyllelse i form av
snabbt arbete och säkert herravälde över de hävdvunna formerna,
så att språklig färdighet är ett bättre utkomstmedel än originellt
konstnärligt skapande.
Vad förf. för övrigt yttrar till frågan om uppsatsskrivningens
metodik synes knappast från svensk synpunkt innehålla något på
samma gång nytt och i högre grad värdefullt. Egendomligt
förefaller det, att han finner beskrivningen lämplig på ett tidigare
stadium än berättelsen. Den motsatta ordningen, berättelsens
sig självt givande eftervartannat före beskrivningens ofta nog så
svårordnade bredvidvartannat, vill ju eljes synas så gott som
given.
I hög grad belysande för hur föga den moderna
undervisningen i Tyskland ofta motsvarar den föreställning om benhård
logik och objektivitet, som man gärna gör sig av tysk
pedagogik, är den frihet »att gå sina egna vägar och forma uppsatsen
efter böjelse och anlag», som förf. tillerkänner lärjungarna.
»Lyder uppgiften t. ex. ’Min skolväg’, så må den ene lämna en
enkel beskrivning, den andre behandla ämnet i berättande form,
den tredje berättar om arbetsfolk, som han mötte, den fjärde
meddelar, vad han tänkt eller känt, den femte sitt samtal med
en följeslagare o. s. v. Om han blott redligt bemödar sig och
vill utföra ett gott arbete, lär han mer och bättre, än om
läraren sätter honom i tvångströjan av en av honom eller av någon
1 Om denna riktning se Gustaf Cederschjöld, k. fria uppsatser,
Verdandi, 1912, haft. 5, sid. 161 ff. och Sven Lönborg, Göteborgs högre
samskola 1901—1911, sid. 281 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
