Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Th. Mazer. I katekesfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i katekesfrâgan
541
het att meddela. Nämnden anför särskildt exempel på hur
missledande bibelurvalet kan blifva, när historisk framställning
och kateketiskt undervisningsmaterial sammanföras i samma
lärobok.
Nämndens förträffliga granskning af de anförda arbetena
för öfrigt måste vi afstå ifrån att söka referera och
uppmana våra religionslärare att själfva studera densamma.
Kommer så den enligt min mening yppersta delen af
hela betänkandet, nämligen N:o 3 (sid. 81—302). Men så
har nämnden också här haft någonting att kritisera, som
varit mödan värdt. Jag tänker härvid naturligtvis icke på
Hedda Andersons välmenade försök, hvarom nämnden, fogande
en liten vänlig artighet till omdömet, dock måste säga:
»En lärobok i den kristna tros- och sedeläran, som skall
kunna anbefallas till allmänt bruk, måste på ett helt annat sätt,
än hvad hos H. Anderson är fallet, innesluta en fast kärna af
klart fixeradt läroinnehåll» (sid. 301).
Men jag tänker naturligtvis på rektor Joh. Johanssons
arbete: Kort förklaring af doktor Luthers lilla katekes för
folkskolan. Nämnden slutar sin utomordentligt fina och
djupgående kritik af detta egendomliga arbete med de orden:
»Ju flere och af ju allvarligare innebörd de anmärkningar
äro, som nämnden ansett sig nödsakad att rikta mot J.
Johanssons arbete, dess angelägnare är den att till sist starkt betona,
hvad den redan i början uttalat, att den härigenom på intet vis
afsett att förneka de förtjänster, som det af honom framlagda
läroboksförslaget äger. Dessa äro så betydande, att nämnden
skulle anse det vara af verkligt värde för det pågående arbetet
på katekesfrågans lösning, om förf. skulle vilja underkasta sig
mödan att omarbeta sitt förslag med den hänsyn tagen till
nämndens uttalanden, som han finner med sin uppfattning
förenlig.»
I vackrare och aktningsfullare form kan man knappast
kläda ett afböjande af det anbud, som ligger uti bokens
inlämnande till granskning.
Nämndens kritik gäller både formen och innehållet. Jag
för min del vill gärna vara benägen att hoppas, att eftqr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
