Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Anmälningar och recensioner - Henning Wijkmark. Nya läroböcker i kristendom: Anmälan av E. Westberg, Kristendomsundervisningen i barndomsskolan; M. Bergmark och A, Sörensen, Guds verk, III. Bibelord och psalmverser i anslutning till Luthers lilla katekes; C. Palmgren, Grundlinjer för undervisningen i kristen tros- och sedelära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55 2
55 2 anmälningar och recensioner
de bibliska verifikationerna gå ej sällan vid sidan av saken m. rn.
m. m. Och så dömer man en rättfärdig dom: 1878 års katekes
må falla.
Det kan vara onödigt att diskutera bärkraften i dessa
anmärkningar. På det hela taget äro de nog berättigade. Låt
mig hellre fråga: »Vad ha vi att sätta i stället?» Luthers egen
lilla katekes? Nej, även den är opedagogisk och alltså obrukbar.
Ja, mer än en är fullt på det klara med att det just är
bundenheten vid lilla katekesen, som lett in i nuvarande nödläge. Man
torde nog få erkänna, att det ligger sanning i detta. Visserligen
släpper jag icke min tro, att lilla katekesen i en lödig
kristendomslärares hand är den yppersta läroboken, men lika säkert
är, att den under vidriga förhållanden måste anses högst
olämplig. Det gäller därför att pröva på andra utvägar, och dess bättre
ser det ut, som om vi ej skulle ha någon starkare anledning att
misströsta. Katekesnämnden rapporterar, att icke mindre än 32
kateketiska arbeten redan inkommit för granskning. Då så är,
borde det ju vara rent hädiskt att tvivla om en lycklig lösning
av vår katekesfråga. Dock måste sägas, att nämndens eget
utslag ingalunda är ägnat att skapa trosvisshet. Professor
Johansson, vår officielle kateket, tog sig lång tid, men när
arbetsprestationen förelåg, underkändes den af de sakkuniga. H.
Andersons tros- och sedelära hade många goda uppslag, men den
vägdes och befanns för lätt. Ja, t. o. m. rektor Johanssons
katekes, som från skilda håll tillerkänts ett mycket högt betyg, nådde
vid en ingående granskning icke upp till ett enkelt approbatur.
Ger inte allt detta anledning till eftertanke?- Varpå beror
det nedslående resultatet? Katekesnämnden har famnen full
med svar, vilka dock knappast träffa huvudsaken. Säkerligen
vore det orätt att lägga skulden enbart på författarna, ty det
skall villigt erkännas, att flera av dem både teologiskt och
pedagogiskt hålla måttet. Orsaken ligger sannolikt på annat håll. En
jämförelse med psalmboksarbetet ger härvidlag åtskilligt att tänka
på. Är inte den djupaste grunden i själva verket denna, att
tidsläget alls icke inbjuder till nyskapelse på de kyrkliga
böckernas område? Vi befinna oss, religiöst sett, i ett vardande; här
saknas den stadga, som oundgängligen kräves för ett framgångsrikt
läroboksarbete på detta ömtåliga fält. Slitningen mellan direkt
anslutning till det traditionellt givna och fordran på intellektuell
redlighet är starkare än någonsin. Härmed vill jag ingalunda ha sagt,
att arbetet på goda handledningar i detta centrala ämne bör
upphöra eller ens uppskjutas, men jag vågar bestämt anmäla mig
som tvivlare, då fråga blir om möjligheten att någorlunda snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
