Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 12 - Anmälningar och recensioner - Sven Ekman. G. Melin, Handledning i enkla dissektioner inom ryggradsdjurens anatomi - Artur Korlén. Ett par upplysningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55 2 anmälningar och recensioner
Den upptager egentligen betydligt mer, än hvad man kan hinna
med under den korta tid, som under nuvarande fprhållanden kan
anslås åt öfningar i ryggradsdjurens anatomi, men detta är enligt
anmälarens mening intet fel. Tvärtom bör en handbok sådan
som denna lämna frihet åt läraren att utvälja vissa partier och
öfverhoppa andra, och det är en förtjänst, om alla partier äro
någorlunda utförligt behandlade, ty hvad som genomgås i klassen,
bör genomgås grundligt. Möjligen kunde någon invända, att
boken härigenom blefve onödigt dyr för eleverna, en invändning,
som dock torde vara obefogad, ty det torde vara riktigast, att
vederbörande läroverk själf anskaffar ett erforderligt antal böcker,
då det gäller handböcker af ifrågavarande slag, i st. f. att
eleverna själfva betungas med deras inköp.
Sven Ekman.
Ett par upplysningar.
I anledning av ett par punkter i Segerströms anmälan av
min tyska språklära ber jag att få meddela följande.
Det har icke varit min mening att giva den svaga
adjektivböjningen en grundläggande ställning vid undervisningen.
Tvärtom är det ju så, som Segerström påpekar, att de starka
böjnings-ändelserna höra till det första, som lärjungarna få göra
bekantskap med (t. ex. i bestämda artikeln). Jag åsyftade i stället att
framhålla, att eftersom i det levande livet den blandade
deklinationen kommer till ojämförligt oftare användning än den rena
starka, så gör man lärjungarne i längden en dålig tjänst med
att förvisa den besvärliga blandade deklinationen till ett finstilt
stycke i grammatiken. Efter frekvensen borde, skulle jag snarast
tro, den blandade sättas främst av alla tre. Men då jag håller
på att vid parallelluppställning det blir redigast, om den blandade
kommer emellan de böjningssätt, från vilka den har sina
elementer, hade jag intet annat att göra än att placera den svaga först.
Alltså: den starka (»pronominal»-)böjningen överhuvud
har vid undervisningen prioritet. I adjektivböjningen åter
har man att behandla den blandade och svaga parallellt, och den
starka kan här praktiskt taget kastas i skräpvrån (med undantag
för nominativformerna). Att man skulle vänta med det ena
böjningssättet, tills lärjungarna behärska alla kasus, numeri och
genera av det andra, är väl ingen, som numera vågar vidhålla.
För övrigt göra de svaga ändelserna icke så mycket besvär,
om man gör det klart för sig själv och eleverna, att det knap-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
