Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Adolf Pira. Om behandlingen av zoologien i tvenne på 1700-talet i Sverige utgivna läroböcker i naturlära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
zoologien på 1700-talet 1 25
fulkomlig Gud» kunna hämtas, övergår författaren till en
skildring av människan, först hennes kropp, sedan hennes
själ. Han fäster sig då först vid hennes »raka och
uprätt-stående gestalt, såsom mer wärdig och anständig, än et emot
jorden lutande, för et förnuftigt kreatur». Författaren
behandlar därefter de fem sinnena och deras organ, visserligen
kortfattat men i alla fall för den läsekrets, han vänder sig
till, rätt uttömmande. Efter beskrivning av ögon och öron
bifogar han följande reflexion: »Obegripligt är det, at, fast
\vi hafwa twå ögon och tvvå öron, wi dock både se och höra
enkelt»; och på tal om lukt och smaksinne framhåller han,
huru ofullständigt vårt ordförråd är, när vi för en annan vilja
skildra våra lukt- och smakförnimmelser: »Hvar och en kan
tydeligen åtskilja mångahanda slags luckt och smak, men icke
med ord så beskrifwa, at en annan kan göra skilnad därpå,
utan att sjelf lukta eller smaka». Författaren avhandlar
sedan på en sida hjärnan, »själens verkstad», och övergår
därefter till hjärtat, som han anser vara »hufvudkällan til
lifs-wärmen»; vid beskrivningen av hjärtat och dess arbete
sätter författaren överallt hjärtöron i stället för hjärtförmak, en
term, som han icke tyckes känna till. Av människans
anatomi avhandlas vidare lungorna och luftröret samt
matsmältningsorganen; här uppges, att magens » förundranswärda kraft
at smälta» beror bl. a. på »en stark utwärtes wärma» och
att jämte levern även mjälten »lemnar ämnen till Gallans
beredande». Fullt riktigt beskrives mjölksaftens gång i
chylus-kärlen till blodet. Hela boken igenom blir författaren sitt
program trogen att låta sina beskrivningar utmynna i en
lofsång över skaparen; efter beskrivningen av varje
organsystem följa nästan konsekvent uttryck såsom: »det
tilkänna-gifwer skaparens för allt människoförstånd obegripliga wishet
och magt» eller: »alt utmärker en högst fulkomlig Skapare».
Innan författaren övergår till beskrivning av människans
själ, avslutar han sin morfologi med följande något naiva tirad:
»Men förr än jag slutar at tala om människan, kan jag icke
underlåta at nämna fyra omständigheter, som på det aldratydeliga-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
