Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 1 - Anmälningar och recensioner - E. Grip. Ebba Heckscher, Några drag ur den svenska flickskolans historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IÖ ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER I 5
I 5
Ebba Heckscher. Några drag ur den svenska
flickskolans historia. Stockholm, P. A. Norstedt & Söners förlag.
Denna bok har tillkommit i sammanhang med förarbetena
till kvinnornas avdelning på Baltiska utställningen. Ehuru tiden
för dess utarbetande varit tämligen knapp, har dock författarinnan
genom det rikhaltiga material, som stod till buds, lyckats giva
en fyllig och intressant skildring av kvinnobildningens utveckling
i vårt land.
Det var först frampå 1800-talet, som man började ägna
någon egentlig vård åt flickornas uppfostran. »Det Olyckliga
Svenska Fruentimrets Böneskrift till Allmänheten» av år 1770
klagar över att de fingo växa upp »så tilsäjandes som et ogräs».
Några skolor funnos då icke ens för de bildade klassernas döttrar.
De pensioner, som här och där uppstodo, lämnade en
synnerligen torftig bildning. I början på 1800-talet inrättades genom
donation av enskilda några skolor för flickor. I donationsbrevet
till en av dessa heter det: »Okunnighetens första följder,
lättsinnighet, fåfänga och sysslolöshet, har merendels förorsakat, att
mången skön och väl bildad flicka får gå hela sin lifstid
oförsörjd, vilket är en av de rätta orsaker, varför karlar av dygd,
ära, redlighet och självbestånd välja Ungkarls-levnaden, ehuru
onaturlig, omedborgerlig och berövad det bästa av livet.» Iden
skola, som genom denna donators omsorger kom till stånd,
meddelades utom insikter i vanliga skolämnen en grundlig och
praktisk handarbetsundervisning. Till dessa genom enskilda donationer
grundade skolor hörde Grevesmiihlska skolan, vilken som bekant
ännu i dag äger bestånd. Stiftaren, grosshandlaren Carl Adolph
Grevesmiihl, hyste alltjämt det lifligaste intresse för sin skapelse.
Första året, skolan existerade, hade pengar insamlats till ett
julnöje åt barnen. Grevesmiihl deltog däri och blev så förtjust
över anordningarna, att han skänkte en fond för dess årliga
upprepande.
Pensions- och guvernantsundervisning var emellertid det
normala under hela första hälften av 1800-talet. Somliga »pensioner»
förde en högst eländig tillvaro och hade egentligen intet annat
existensberättigande, än att en stackars mamsell behövde försörja
sig. Materiellen var mycket ofullständig: egen stol måste ofta
medföras av eleven även i goda pensioner.
Den första flickskolan i modern mening var den, som på
initiativ av Johan Olof Wallin grundades i Stockhlom 1831. Denne
framsynte man hävdade, att även kvinnan hade rätt till allvarliga
studier. Fördenskull borde en skola inrättas i likhet med statens
läroverk för gossar, avsedd att giva grundligare undervisning än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
