Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Anmälningar och recensioner - Otto Rohnström. H. Hultenberg, Molière, Le Bourgeois gentilhomme; J. Vising et J. Barat, Victor Hugo, Hernani
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 o ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER I I I
skolornas: högsta klasser som -— kanhända ännu mer — för
universitet. Det är en »édition classique» i ordets fullaste
mening och i bästa bemärkelse. Med undantag av en och annan
oundgänglig översättning till svenska i kommentaren är hela
arbetet utgivet på franska. Det inledes med en kort
levnadsteckning av Victor Hugo med angivande av hans främsta verk.
Följer så en redogörelse för skådespelet från litteraturhistorisk
synpunkt, framställande nyromantikens drama i dess opposition
mot det klassiska, jämte en värdesättniug av Hernani i dess
egenskap av dramatiskt konstverk och särskilt med framhävande
av dess poetiska förtjänster. Med rätta påpekas här — vad som
är klart och välbekant för varje beundrare av fransk poesi —
att det är den utomordentliga lyriska flykten i Victor Hugos vers,
som skänkt och fortfarande skänker liv åt detta snilleverk, trots
dess många svagheter och orimligheter från dramatisk och
psykologisk synpunkt. Så följa några karakteristiska utdrag ur skaldens
företal till sitt drama. Och slutligen en kortfattad framställning
av styckets metrik, med betonande av de punkter, där
romantikern Victor Hugo avviker från det klassiska schemat. Efter
texten följer en särdeles fullständig och rikhaltig kommentar,
tydligen mer avsedd för universitetet än för skolan.
Därmed borde enligt min mening arbetet vara avslutat. Men,
tyvärr, har boken också blivit försedd med en särskild ordlista,
som utökat densamma med ett tjugo-tal sidor och följaktligen
onödigtvis fördyrat den. På det stadium, de högsta klasserna i
ett högre allmänt läroverk eller flickskola, vid ett seminarium
eller universitet, där ett arbete som det ifrågavarande är avsett
att användas, får man väl förutsätta, att eleverna använda lexikon
och gjort sig förtrogna med dess bruk. Förekomsten av ordlista
i skolupplagan av Hernani ger mig en osökt anledning att här
beröra en fråga, som jag flera gånger förut känt mig frestad att
bringa på tal. Jag får öppet tillstå, att jag under de senare
åren mångfaldiga gånger undrat, vad meningen är med detta
ideliga utgivande av separata ordlistor och ordförteckningar till
textupplagorna. Ett av huvudmålen för språkundervisningen i skolan
är väl ov eder sä gligen, att lärjungen vänjer sig vid att kunna sköta
ett lexikon och vara förtrogen därmed. Den språkundervisning, som
ej sätter upp f ör sig och når detta mål, är underhaltig, ty den har
ej lärt lärjungen det viktigaste> nämligen att reda sig på egen hand.
På de första stadierna av språkundervisning, elementarbokens eller
den första läsebokens, äro naturligtvis ordlistor nödvändiga, men
senare äro de enligt min uppfattning ett oting. Vad som härvid
dessutom särskilt synes mig förkastligt, är att de allra flesta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
