Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Anmälningar och recensioner - Oscar Bensow. Ahnfelt och Bergqvist, Den kristna tros- och sedeläran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 o ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER I I I
I I I
framstående rum och torde med skäl kunna betecknas såsom
klassiskt. Att det nu utkommit i en sjätte upplaga är därför ätt
hälsa med glädje, i synnerhet som det icke företer någon som
helst »modern» urvattning, utan alltjämt bjuder samma gedigna
innehåll, framställdt i klar och synnerligen tilltalande form.
Vi kunna icke neka oss nöjet att här citera ett par i detta
hänseende typiska ställen. På tal om bibelns inspiration heter
det bl. a.:
»Inspirationen får visserligen ej tänkas hava varit för handen
uteslutande hos de heliga författarna. Det fanns profeter, som verkade i Israel
utan att efterlämna några skrifter. Och , av flertalet av apostlarna, som
dock alla mottogo Andens gåvor, finnas ej heller några skrifter i behåll.
Ävenledes måste man tänka sig, att t. ex. aposteln Paulus ej blott i
för-fattandets stunder utan i hela sin apostoliska verksamhet varit ledd av
inspirationens ande. Likväl är det i sakens ; natur grundat, att, liksom vid
författandet tankeverksamheten stegras, även inspirationen vid författandet
samlat sig i helà sin kraft, och att den gudomliga försyriens verksamhet låtit
inspirationens förnämsta skapelser bliva bevarade i "det skriftliga
upptecknandets form. Vad slutligen inspirationen av de särskilda skrifterna
beträffar, så måste densamma tänkas hava varit för handen i starkare grad
på vissa punkter än på andra, allt beroende av innehållets betydelse för
uppenbarelsen av frälsningsrådslutet. A andra sidan är intet betydelselöst
i de heliga skrifterna. Man kan därför icke avskilja en del av skriften
såsom inspirerad från en annan del såsom icke inspirerad.»
Det andra ställe, som jag ville citera, är inledningen till
läran om Jesu Kristi person. Här säges:
»En av de stora evighetstankar, som av Athanasius uttalats, är den,
att ingen annan person kunde återställa den genom synden förlorade
gemenskapen med Gud än den, till vars bild människan var skapad,
nämligen den evige, enfödde Sonen. För den kristna erfarenheten är det
också det vissaste av allt, att denne person är ingen annan i himmel och
på jord än Jesus Kristus, och att han är sann Gud och sann människa,
vår broder och vår Herre (Gudamänniskan).»
Då ju en kritisk anmälan äfven bör påpeka de
bristfällig-heter, vid hvilka anmälaren fäst sig, så skulle jag vilja säga, att
det för mig verkar öfverraskande, att en svensk tros- och sedelära
under paragrafen om kyrkans bekännelseskrifter icke med ett ord
omnämner Uppsala mötes beslut af år 1593.
Till försvar härför kan ju möjligen något andragas, men
detta torde näppeligen vara fallet med en annan brist, nämligen
registrets. Detta synes hafva fått kvarstå oförändrådt från en
tidigare upplaga, hvilket har till följd, att det nästan
genomgående angifver sidotalen en enhet för högt. Ritschl upptages s. 90,
men bör sökas s. 89, sabbat upptages s. 145 men bör sökas s.
144, Zoroaster upptages s. 76, men bör sökas s. 75, Zwingli
upptages s 116, men bör sökas s. 115 o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
