Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Johan Eriksson. Genmäle till lektor Sven Ekmans recension av »Djurvärlden i ord och bild»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 12
2 12 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
Genmäle till lektor Sven Ekmans recension af
"Djurvärlden i ord och bild66.
Till det i 4:e häftet af denna tidskrift införda omnämnandet
af ofvannämnda arbete må det tillåtas författaren att foga några
förklarande ord. Recensenten synes förvåna sig öfver att citaten
ur författare på latin äfven anförts på detta språk. Det
förnämsta motivet för denna åtgärd har varit att ge de läsare, som ha
någon kännedom om detta vetenskapens gamla språk, men icke
haft tid eller tillfälle att studera någon af Linnés skrifter, ty det
största antalet citat är hämtadt ur denne vår förste
naturhistorikers skrifter, någon föreställning om hans djurskildringars
korthet och pregnans. Men då äfven icke latinkunniga läsare
kunna göra anspråk på att förstå, hvad de läsa, så måste äfven
en så ordagrann öfversättning som möjligt meddelas. Om man
vidare t. ex. vill citera ett karakteristiskt yttrande af en föreläsare
och detta fällts på latin, såsom på ett ställe i fråga om prof.
Qvennerstedt förekommer, så är det väl strängt taget orätt och
lite missledande att endast anföra det i öfversättning. Men det
finnes också ett viktigt reellt skäl, och det är, att öfversättningar
från latinet liksom från andra språk ofta äro oriktiga, ja,
stundom rent rasande, så att man gör den språkkunnige läsaren en tjänst
med att äfven anföra beskrifningen, yttrandet eller hvad det kan
vara äfven på grundspråket, hvilket ju i fråga om kortare citat icke
vållar något vidare inkräktande på utrymmet för framställningen.
Ett aktuellt exempel härpå finns i början af beskrifningen af
boaormen, där en alldeles befängd öfversättning ur Plinius af en
tysk författare omtalas. Jag anser mig härmed tillräckligt ha
besvarat recensentens förvånade »hvarför?»
Jag kommer så till »fablerna», såsom recensenten behagar
kalla en stor del af innehållet i de gamla citaten; han använder
t. o. m. uttrycket »oftast». Jag har på nytt genomgått alla dessa
citat, men kan icke finna något egentligt fabelaktigt utom i ett
fall, nämligen i Plinius redogörelse för strutsens biologi, hvars
innehåll äfven undertecknad anser delvis fabelaktigt, om än
förklarligt. Ingen tror naturligtvis på strutsens påstådda förmåga
att kasta sten med de »tvåklufna» tårna, en uppgift, som torde
förklaras så, att stenarna sparkats upp vid språnget. Uppgiften
om strutsens dumhet har som bekant blifvit till ett ordspråk.
Plinius är nog för öfrigt en sannfärdig eller åtminstone
sannings-älskande naturhistoriker, om än han talar om så mytiska
ryggradsdjur som Tritoner och Nereider, hvilka som bekant äro okända
för paleontologien. Enligt min erfarenhet kan man äfven finna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
