Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Sven Ekman. Svar å förestående genmäle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 12
2 12 ANMÄLNINGAR OCH RECENSIONER
Svar å förestående genmäle.
Genom tillmötesgående från Pedagogisk Tidskrifts redaktör
har jag blifvit satt i tillfälle att taga del af ofvanstående gensaga
och tillåter mig därför några ytterligare anmärkningar i frågan.
Mitt i recensionen inom en parentes utsatta »hvarför» vid
omnämnandet af att författaren meddelat sina utdrag ur äldre
författares skrifter äfven i latinsk originaltext, besvaras af
författaren, lektor Erikson, ofvan mycket utförligt. Äfven efter denna
förklaring förefalla mig emellertid de många latinska citaten så
pass egendomliga, att jag fortfarande sätter ett frågetecken vid de
flesta af dem. Jag föreställer mig, att man enbart genom
öfver-sättningen får en ganska god föreställning om »kortheten och
pregnansen» i de Linnéska beskrifningarna, och att man icke
behöfver ha dåligt samvete gentemot författarna i fråga, om man
icke citerar äfven deras latin, i synnerhet då det gäller så enkla
satser, som ofta är fallet. För att ge läsaren tillfälle att bedöma
frågan anför jag här några citat med författarens öfversättningar,
hämtade ur de tre första häftena: Rugitus horrendus (ett
fruktans-värdt rytande); segnis (trög); victitat sciuris, muribus, avibus
(lef-ver af ekorrar, sorkar och fågel); forte distincta species (måhända
en skild art); habitat in silvis antiquis (inbyggare af gamla
skogar); nobis non visa (ej sedd af oss); natant gregatim, pugnant
pro feminis, excubias agunt (de simma i flock, kämpa om honorna,
utställa vakter); prudens (klok); docilis (läraktig). Jag har här
hållit mig till de kortare citaten för att icke taga utrymmet för
mycket i anspråk. De flesta äro längre. Jag tror, att äfven
mången latinälskare med mig frågar, hvarför latinet medtagits,
framför allt eftersom det ju här icke -alls är fråga om att lämna
en i akademisk stil hållen utredning af hvilka
meningsnyanseringar den ene eller andre författaren inlägger i sina ord, utan om
att lämna en populärt hållen text till en serie bilder, och det
dessutom inom ett ganska begränsadt utrymme.
Att emellertid öfversättningar från latinet, såsom förf. säger
i sin replik ofvan, »ofta äro oriktiga, ja, stundom rent rasande»,
därpå ger han själf ett slående exempel på tal om pelikanen,
där han öfversätter Olai Magni ord: »Gallia etiam septemtrionalis
hane avem habet» med: »Frankrike liksom Norden hyser denna
fågel», medan de ju i verkligheten betyda: »Äfven norra
Frankrike hyser denna fågel». Och på denna oriktiga öfversättning
grundar förf. en hypotes om pelikanens forna förekomst i Norden
och bestyrker den till yttermera visso på följande ogenerade sätt:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
