Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 7 - Ivar Belanner. Anteckningar från en studieresa i England - Engelska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN STUDIERE-SA TILL ENGLAND
263
till tavlan och skriva upp alla egennamn, så att de andra
än en gång skulle få se, hur de stavas.
III. Lärjungarna hade korta pekpinnar, med vilka de
slogo takten, när de läste vers i kör. En stod framför de
andra och ledde dem. Satsbetoningens vikt framhölls. Ett
par fingo gå fram till tavlan och rita de situationer, som
förekommo i stycket, t. ex. månen, som sken på fyrtornet i
hamnen, tjuven på trädgårdsmuren, hunden, katten m. fl.
Färgade kritor användes, och de gjorde det mycket bra.
Om något ovanligt ord förekom i en ny sång (läraren ensam’
hade bok), fick en gå fram och skriva förklaring på det.
Gossarna agerade mycket: tjuven, som klättrade över muren,
utfördes av en, som kröp ovanpå en tom bänkrad; då natten
kom och någon i stycket somnade, gäspade alla och lade
ned huvudet mot bänken.
\Anm. För mycket agerande för att vara förenligt med
effektiv undervisning, ehuru det nog uppammar kärlek till
poesien. Hos oss går det säkerligen oftast något för stelt
till väga under modersmålstimmarna. Det kunde verka
uppmuntrande och livande att ibland låta lärjungarna, då de
uppträda i därtill passande roller, få utföra små
skenfäktningar med pekpinne och linjal som svärd och dolk 1. d.,
såsom de engelska gossarna i allmänhet tyckas få göra, då
de läsa sin Shakespeare. Jfr också här nedan vid latinet!]
V. »King Lear.» Lästes som prosa utan uppehåll vid
radens slut, såvida ej skiljetecken fordrade det. [Anm. Att
läsa vers på nämnda sätt — det gäller väl huvudsakligen
dialoger? —: är en konst, som endast helt få behärska, och
som icke bör tagas till mönster i våra skolor, åtminstone ej
förrän i de högsta klasserna, synes mig, ty sker icke
läsningen på det rätta viset, förloras lätt känslan av att det är
poesi. Frågan om uppehåll vid radens slut är en omstridd
punkt, varom man kan läsa i verslärorna. Här vill jag blott
hänvisa till ett bekant citat, som bl. a. förekommer i A. Korléns
»Om skolundervisning i välläsning» (sid. 55).]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
