Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 11 - Ivar Sefve. Om den hevristiska metoden i biologiundervisningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418
ivar sefve
fördömande av alla andra, vilar tydligen på den
uppfattningen, att denna metod är, vad Nordvall kallar
»vetenskapens egen metod». Mig förefaller visserligen den tanken
absurd, att lärjungen vid vara högre allm. läroverk, vilka
enligt Nordvall böra »ställas ansikte mot ansikte med
naturen, med dess problem, som om han vore dess förste
upptäckare», »genom självständiga, direkta iakttagelser,
undersökningar och experiment, genom noggrant konstaterande
av resultaten och genom att av dessa draga slutsatser» skulle
under sin skoltid upptäcka den ena efter den andra av de
lagar, som vetenskapens stormän lyckats framlägga som
resultat av århundradens arbete; då emellertid detta har en
så fundamental betydelse för nordvalls argumentering, tala
alla skäl för att man först, åtminstone innan man fördömer
andra metoder, söker objektivt undersöka, om denna
uppfattning är riktig eller ej. Skulle den vara riktig, vore ju
ej därför säkert, att den hevristiska metoden vore den enda
vid undervisningen med fördel användbara. Vetenskapen och
undervisningen ha ju på det hela taget så olika mål, och
det är ju ej utan vidare säkert, att samma metod är den
enda riktiga eller ens är lämplig i båda fallen. Skulle den
Nordvallska uppfattningen däremot ej vara riktig, faller hela
hans argumentering. Den hevristiska metoden blir då ur
denna synpunkt jämnställd med andra undervisningsmetoder
och bör liksom dessa bedömas ur rent pedagogiska synpunkter.
En stor skillnad mellan den vetenskaplige forskarens
och lärjungens arbete är redan det, att vetenskapsmannen
själv måste fundera ut, vilka experiment och iakttagelse-serier
som kunna föra honom framåt till problemens lösning;
lärjungen däremot får sig vissa experiment o. s. v. förelagda av
läraren att utföra. Jag tar för att belysa detta ur Knut
Bohlin: Växternas livsföreteelser och levnadsförhållanden,
sid. 2, i\ndning, jäsning och förruttnelse, en uppgift, som,
naturligtvis med de här utsatta svaren borttagna, utförd av
lärjungarna, står i god överensstämmelse med den hevristiska
metoden:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
