Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 3 - Edvard Strömberg. Gymnasiereformen och statsintresset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GYMNASIEREFORMEN OCH STATSINTRESSET
IOI
kakan eller någon annan med den jämförlig — vid enskilda
gymnasier eller på privat väg knoga sig fram till studentexamen.
Vid de kommunala mellanskolorna och de statsunderstödda
enskilda skolorna tyda emellertid siffrorna på ett jämförelsevis
livligt intresse för realskolexamen från ungdomens sida. Detta
intresse är dock så till vida endast skenbart, som för åtskilliga
lärjungar vid dessa skolor liksom vid statens realskolor på
platser, där statsgymnasium ej finnes, realskoleexamen blott är en
av de lokala förhållandena betingad omväg till gymnasiet.
Som jag redan nämnt, framhöll den senaste
läroverkskommittén, att på åtskilliga banor, där studentexamen krävdes, denna
innebure en överkvalifikation. Därför blev också med avlagd
realskolexamen förknippad en ganska omfattande kompetens,
i realiteten tyvärr i alltför hög grad kompetens endast på
papperet. Men om nu trots realskolexamen lärjungefrekvensen på
gymnasiet ökats, följer därav icke med nödvändighet, att läget
är sämre i närvarande stund än före 1907. Dels kan behovet
av folk med studentkompetens ha stigit, vilket förefaller
sannolikt, dels måste förhållandet mellan landets folkmängd, särskilt
den manliga ungdomen i åldern 10—18 år, och läroverkens
årliga numerär tagas i betraktande. Det förhåller sig i själva
verket så, att under åren 1901 —1905 på vart 10,ooo-tal av den
7?ianliga folkmängden kommo i genomsnitt 76,1, och av den
manliga befolkningen i åldern 10—18 år 410 manliga lärjungar
vid statens läroverk, under det att höstterminen 1913 de
motsvarande talen voro 83,4 och 458.1
Men även om det alltså icke kan bortresoneras, att de
förhoppningar, man ställt på realskolexamens förmåga att minska
studentfrekvensen, blivit i väsentlig grad gäckade, vore det utan
tvivel korttänkt och orättvist att frånkänna denna examen alla
goda verkningar. Att de som avlagt densamma i stort sett
varit bättre rustade att taga upp kampen mot tillvaron, än de, som
förut lämnade läroverken efter att ha genomgått 5 eller 6 klasser2,
torde man få medgiva utan att som Veritatis amans vilja påstå,
att de förut på vägen till studentexamen »tappade individernas
brukbarhet för samhället varit högst ringa».3 Ett och annat
1 Se S. Off. Stat. 1915—1914, sid. 37. En liknande räkneoperation
ger vid handen, att på vart 10,ooo-tal av hela den manliga befolkningen
kommo år 1905 23,03 och år 1913 24,07 lärjungar på gymnasiet.
2 »Av de före mogenhetsexamen avgående lärjungarne har icke ens
en tredjedel (31,7%) kommit så långt, att de flyttats till till nedre sjette
klassen». Betänkandet I, sid. 41.
3 Sanningen om de svenska läroverken, sid. 91.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
