Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 5 - Anmälningar och recensioner - Otto Rohnström. H. de Balzac, Le Colonel Chabert, utg. av L. Wistén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 227 anmälningar och recensioner
elever vid Högre lärarinneseminariet, må arbetet vara att
rekommendera. Men för de allmänna läroverken och därmed
likställda undervisningsanstalter torde boken vara olämplig i alla
avseenden.
Le Colonel Chabert hör utan tvivel till Balzacs mest berömda
arbeten. Uppslaget är väl lika orimligt och osannolikt som,
tyvärr, i en hel mängd andra verk av Balzac, men här har han
onekligen av ett underligt uppslag lyckats få fram en gripande
berättelse. Själva skildringen av överstens äventyr i striden och
hans underbara räddning därur är spännande och originell. Den
hör till de bättre sidorna i Balzacs framställningskonst och kunde
väl försvara sin plats i en lärobok för de högsta klasserna.
Ämnet har ju visat sin förmåga att under lång tid väcka och
underhålla publikens intresse: till och med så sent som ända in i våra
dagar har det inspirerat kompositören av en veristisk opera.
Men om också själfva huvudfigurens gestalt och hans underbara
räddning ur dödens käftar väcker intresse, gäller detta knappast
hela arbetet. Början av boken, scenerna på advokatkontoret,
ehuru helt säkert tagna på kornet — Balzac själv tillbragte ju
sina ungdomsår såsom skrivare på en advokatbyrå — äro ganska
tråkiga och omständliga, och överstens förhållande till sin maka
och hela teckningen av hennes vidriga gestalt — vad detta än
lämpar sig för, icke passar det till ungdomslektyr.
Till detta innehållets olämplighet kommer också formens,
den språkliga omklädnadens. Att Balzac inom sitt ofantliga
œuvre verkligen skrivit åtskilliga även ur rent språklig och
stilistisk synpunkt beundransvärda sidor, kan likväl ej göra läsaren
blind för det faktum, att han dock är — för att vara fransman —
en ovanligt dålig stilist. Detta har varit tydligt både för hans
samtid och för eftervärlden. Och han kände det även själv.
Få författare ha som han brottats med formen. Och få ha så
sällan gått segrande ur den striden. Ett närmare skärskådande
av Balzacs ofantliga litterära produktion och de förhållanden,
under vilka denna såg dagen — i sin rastlösa, febrila
verksamhet, vartill hans ständiga penningbekymmer drevo honom, har
han en sorglig likhet med Walter Scott på gamla dagar — visar
tydligt, att det ej gärna kunde bli fråga om artistiskt fulländade
verk. Det ligger i sanning något tragiskt däruti, att ett geni av
Balzacs väldiga dimensioner just saknade den stilens pregnans
och det sinne för måttfullhet, som annars utmärker även dii
minores inom den franska litteraturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
