Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 10 - Karl Nordlund. Gymnasieproblemet och språkfrågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400
karl nordlund
bereda så stort utrymme som möjligt åt studiet av klassiska
verk i god svensk översättning.
Vad så den inbördes fördelningen av timmar på de olika
språken vidkommer, synes det mig framför allt annat vara av
vikt, att tillfälle till grundligt, allsidigt studium av ett språk
beredes. Det synes mig i själva verket böra vara ett av
omorganisationens huvudsyften att på denna punkt
åvägabringa en förändring av nuvarande proportion mellan språken,
vilken i själva verket innebär, att intet språk kan å det
nuvarande latingymnasiet grundligt studeras. Vi måste här på
sätt och yis söka få en återgång till förhållandena före 1905,
då ett språk — latinet — hade en sådan ställning som
huvudspråk.
Denna fordran måste uppställas av väsentligen tvenne
skäl. Även om man måste opponera sig mot benägenheten
att väsentligen identifiera humanistisk bildning med
språkbildning, sä måste alltid fasthållas, att språkbildning är ett
av de karakteristiska huvudmomenten i den specifikt
humanistiska bildningen. Med hänsyn härtill synes det vara
nödvändigt, att verkligt grundlig språkbildning åtminstone på
någon punkt garanteras. Härtill kommer, att på ett
språkligt-humanistiskt gymnasium åtminstone i något språk studierna
böra drivas sä långt, att de å det högsta stadiet kunna
utöver övningen i formell språkfärdighet vidgas till verkligt
litterärt innehållsstudium, låt vara av mer blygsam omfattning.
Det är naturligtvis ingen lätt sak att lägga timplanen
tillrätta så, att på lämpligaste sätt ett huvudspråk utväljes
och inordnas i ämnesserien. I denna fråga böra i första hand
språkmännen hava det avgörande ordet, men då spörsmålet
också är av praktisk art, torde kanske även en icke språkman
— naturligtvis under all reservation — få uttala sin mening.
Latinet kan av skäl, som här icke kunna eller behöva
närmare beröras, ej tänkas i den normala organisationen
intaga plats som huvudspråk. Härtill måste utnyttjas ett av
de modärna språken, och detta måste ordentligt grundläggas
redan i realskolan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
