Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 4 - Anmälningar och recensioner - Hilding Celander. Marcus Borgström, Svenska språkets historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Io8
anmälningar ocn rescensioner
med sina meningar härvidlag och omnämner med beklagande,
hur klyftan mellan tal- och skriftspråk alltjämt vidgas.
»Skillnaden är så stor, att skriftspråket med stor möda måste läras
som ett nytt, halvt främmande språk. Såsom verktyg för tanken
blir det därigenom tungt att hantera. För de flesta blir det så
främmande, att de endast med svårighet kunna mottaga
tankar i skriftspråkets form.» D:r Borgström omnämner i detta
sammanhang de försök, som gjorts av vissa författare, att även
i skriftspråket införa talspråkets genomgående användning av
singulara verbformer. Egendomligt nog glömmer han härvid den
ojämförligt betydelsefullaste av dessa författare: Selma
Lagerlöf.
Möjligen underskattar förf. något skriftspråkets historiska
betydelse såsom bärare av den högre språkliga utvecklingen.
Särskilt borde denna synpunkt ha framhållits starkare vid
utredningen av förhållandet mellan riksspråk och dialekter. I fråga
om talspråket är jag knappast hågad att instämma i förf:s åsikt,
att »likformighet över hela landet är en så stor praktisk fördel,
att "man utan sorg kan se landsmålen i våra dagar uppblandas
och försvinna». Åtminstone skulle man i detta sammanhang ha
önskat ett kraftigare framhållande av dialekternas självständiga
värde ur språk- och kulturhistorisk synpunkt och även som ett
nationellt kulturelement av högsta rang. Inte minst hade ett
sådant påpekande varit av nöden inför de blivande
folkskollärarna.
Likaså måste jag anmäla en avvikande mening, när förf.
betecknar det som en brist, att vi »i regeln kunna höra på varje,
även bildad, person, om han är från Ystad eller Haparanda, från
Göteborg eller Stockholm». Det abstrakta likformighetsnitet
skjuter här åtskilligt över målet. Om detta ideal bleve
förverkligat — vilket man ju lyckligtvis inte behöver frukta så snart —
så finge man all anledning att med förf. tala om »livlös onatur»
— inte bara i fråga om skriftspråket.
Önskligt hade varit, att förf. själv hade angivit, hur han
tänkt sig, att boken skulle användas vid undervisningen. För
min del får jag bekänna, att jag härvidlag står en smula
undrande och spörjande. D:r Borgströms lilla arbete hör till den
typ av läroböcker, som göra läraren så gott som överflödig. Om
detta alltid är en fördel är kanske ovisst. I praktiken beror det
naturligtvis på den enskilde lärarens kvalifikationer för sitt värv.
— Närmast synes boken giva en ersättning för (eller eventuellt
en sammanfattning av) de föredrag av läraren över hithörande
frågor, som våra gällande undervisningsplaner förutsätta i någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
