Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 6 - Anmälningar och recensioner - Nils Lundqvist. J. Bergman, Plinius’ Epistularum Delectus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 12 anmälningar och recensioner
nummerordningen i den fullständiga texten ordna urvalet efter
den reella samhörigheten, en anordning, som så mycket mindre
kan väcka betänkligheter, som Plinius själv förutskickar
brev-samlingen följande förklaring: » Collegi (epistulas), non servato
temporis or dine (ne que enim historia m componebain), sed ut quaeque
in manus venerat. Den valda anordningen av urvalet riskerar
alltså ej att förrycka faserna av brevskrivarens inre utveckling.
R. C. Kukula har i sin skoledition av plinianska brev icke
vågat sig på en anordning sådan som den här valda men råder
ändock de lärare, som använda hans bok, att vid läsningen
följa en ordning, som rättar sig efter samhörigheten i fråga om
innehåll. Detta är, som Bergman även påpekar, opraktiskt,
all-denstund kommentaren ju måste bli beroende av brevens
ordning i den tryckta texten, i det att vad som förklarats i ett
föregående brev ej behöver eller bör upprepas i kommentaren
till ett, som kommer senare. Ur det rikhaltiga och intressanta
textinnehållet (32 kortare och längre brev) vill jag påpeka
sådana detaljer som de till hävdatecknaren Tacitus sända
redogörelserna för Vesuvius’ utbrott år 7 q e. Kr. och Plinius den
äldres död samt för den unge Plinius’ och hans moders
upplevelser under samma vulkaniska utbrott; vidare Plinius den
äldres samt skalderna Martialis’ och Silius Italicus’ eftermälen;
redogörelse för huru Plinius tillbringar sin dag på landet,
beskrivning av Plinius’ villa vid Laurentum; en idealisk åldring;
en högt förtjänt medborgares jordafärd; en heroisk kvinna;
konsten att vara ståthållare i Grekland; ur brevväxlingen mellan
Plinius och kejsar Trajanus under den förres ståthållartid; ett
komiskt intermezzo vid en offentlig uppläsning; cirkuspubliken i
Rom; värden, som graderade sina gäster; till sist några
spökhistorier.
Texten föregås av en kort inledning med upplysningar
rörande Plinius d. y:s person och skrifter (underavdelningar:
Levnadsomständigheter, skrifter, texttradition samt några erinringar
om språkbruket hos Plinius). Efter texten (53 sidor) följa
förklaringar (43 sidor), och det hela avslutas med personregister
och geografiskt register.
Kommentaren, som synes mig på ett lyckligt sätt träffa
medelvägen mellan för mycket och för litet, bjuder synnerligen
mycket av värde, särskilt beträffande kulturellt-reala
upplysningar, som bidraga att riktigt insätta textens anspelningar i deras
rätta sammanhang. Yttermera äro förklaringarna verkligt roliga
att läsa, en sällsynt egenskap hos en kommentar. En förtjänst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
