Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Häfte 8 - Anmälningar och recensioner - Johan Samuelsson. Sallustius, I, Catilinas sammansvärjning, II, Jugurthinska kriget, översättningar av L. Wistén - Vilhelm Vessberg. O. Johnsson, Nya tidens historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 12 anmälningar och recensioner
Kap. 70: »Härav hade Bomilcar skördat både ära och
rikedom». I st. f. Bomilkar skall läsas Nabdalsa.
Kap. 100 är tribunos överhoppat.
Annars är trycket mycket omsorgsfullt. Catilina kap. 6
(övers sid. 17 högst upp) skall läsas »Blott få av» etc.
Kap. 26: står två gånger Curtius, skall vara Curius.
Catilinas sammansvärjning inledes med en kort framställning
om Sallustius"’ liv och skrifter. Bägge översättningarna avslutas
med en översikt av innehållet.
Johan Samuelsson.
0. Johnsson: Nya tidens historia. Lärobok för gymnasiet
och därmed jämförliga läroanstalter. II. Andra tidevarvet
1648—1789. Mindre upplagan. Stockholm 1917. Magn.
Bergvalls förlag.
Samma bok, större upplagan, I och II. Stockholm ig 16 och 191 7.
Författarens grundsats att dela upp den historiska
utvecklingen på nationalhistoriska linjer har för tidevarvet 1648—1789
satt den allmänna, enhetliga synpunkten i efterhand på ett
betänkligt sätt. I själva verket sönderfaller arbetet i fem
parallella historier: Frankrikes, Österrikes, Preussens, Rysslands och
Englands, och samma sak kan alltså råka behandlas fem gånger
efter varandra. Härigenom förlorar historien sin karaktär af
allmän europeisk, det europeiska statssystemets historia, i vilken
de olika staternas ingå såsom moment. Det polska rikets inre
upplösning och undergång splittras på tre håll, det sjuåriga
kriget på fyra, en så viktig kulturhistorisk företeelse som
upplysningen och den upplysta despotismen, så lämplig såsom
avslutning på periodens historia, kommer icke till enhetlig behandling.
Den för historien så viktiga synkronistiska synpunkten går med
författarens behandlingssätt förlorad. Visserligen börjar arbetet
med en allmän inledning för att, såsom förf. säger, på förhand
rikta in lärjungarnas medvetande på de allmänna karaktärsdrag,
som känneteckna tidevarvet, men denna inledning kan dock
ej ersätta ett genomförts synkronistiskt behandlingssätt. Dels ger
den åtskilligt, som lämpligare kunde inarbetas på vederbörligt
ställe i den följande framställningen, dels föregriper den allmänna
karaktärsdrag, som bättre passa i en sammanfattande återblick
— en sådan särskilt med förf:s plan behövlig — eller av
lärjungarna själva böra kunna utledas. För den yttre politiska
historien visar sig förf:s grundprincip i synnerhet olämplig, den
inre utvecklingen uppdelas på ett naturligt sätt på nationalhisto-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
